Vi ser det snoar
Om det hade funnits en sådan t-shirt med I (hjärta) Beijing hade vi köpt den direkt! Varför har man inte åkt till Kina innan?
Vi kom hit för en vecka sedan från ett något varmare och höstigare New Zealand med tights/tunna joggingbyxor och varsin huvtröja. Termometern visade -4 grader. Det var nog det råaste och kallaste vi kännt på länge! Vi tog oss tillslut till vårt hostel med tunnelbana och 15 minuters promenad. Kallt! Boende kostade oss 50 sek, inga Australienpriser här inte :) Det är ett av de finaste hostel vi bott på och nog den mest uppskattade varmduschen någonsin.
Det första vi investerade i var en Canada och en Rävenjacka. Innan vi nått affären var Sarah lila om läpparna. Vi köpte skor, vantar och halsduk. Under resterande av dagen var vi ute på stan. Överallt hittar man små gränder och pyttesmå butiker. Tillslut är man vilse och måste fråga efter vägen till närmaste tunnelbanestation. (Beijing är ingen promenadstad, det är lika stort som hela Belgienlandet till ytan) Det svåra och det roliga med detta land och TURISTSTAD är att mycket få personer pratar eller förstår engelska och vår skrift. Ibland har vi stått tillsammans med 10 personer, alla pekar, babblar på kinesiska och pekar. Vi bara "ahha, Tack" låtsas förstå vad de menar och alla skrattar. Åhh de är de goaste folket som vi träffat. Vi älskar dessa utmaningar och människor.
Vi hittade en nattmarknad mitt i stan. Här fanns grillspett med skorpioner, gräshoppor, larver, tusenfotingar you name it. Små matstånd som vi åt på mitt på gatan, men nej, vi åt inte grillspett.
Great wall, himmelska fridens torg, Förbjudna staden, Lamatemplet, utsikt från Trumtornet och klocktornet och parken bakom förbjudna staden, olympiastaden, Himmelens tempel, Sommarpalatset, bakre sjöarnadistriket och 798. Vilken arkitektur, vilka färger och former, helt otroliga byggen!
Ja det finns huuuur mycket som helst att se, men vi måste åka hit igen för det finns mycket mer än de "viktigaste" och vanligaste nämnda attraktionerna. Det är härligt med denna stad som har Allt. Shopping, se och göra och den underbara maten. Vi har haft soliga dagar, en dag med snö. (Istället för att skotta snö tar de upp det och kör iväg det. Skumt!)
Parkerna i Beijing är fantastiska. Här träffas alla äldre människor och umgås, sjunger, gympar, spelar kort och dansar. Att gamlingarna kan vara så hurtiga. Vi var på ett utomhusgym. Här hängde 60 åringana uppochner i ställningar, stretchade. Det är pinsamt att säga att de är 100 gånger vigare än oss.
Idag var det vår sista dag i Beijing. Ikväll tar vi tåget till Sanghai. Ska bli grymt med en skyskraps-stad :)
Vi firade sista dagen med en privat guidning. Lily som vi träffade när vi reste runt på Java. Hon visade oss stadens smultronställen. Man kan ju säga att det går mycket snabbare när man är tillsammans med en som känner till staden och dessutom kan fråga åt en. Vi bjöd henne på middag, 5 rätter för 17 sek.
Hejdå Beijing med en tår i ögat
Vi kom hit för en vecka sedan från ett något varmare och höstigare New Zealand med tights/tunna joggingbyxor och varsin huvtröja. Termometern visade -4 grader. Det var nog det råaste och kallaste vi kännt på länge! Vi tog oss tillslut till vårt hostel med tunnelbana och 15 minuters promenad. Kallt! Boende kostade oss 50 sek, inga Australienpriser här inte :) Det är ett av de finaste hostel vi bott på och nog den mest uppskattade varmduschen någonsin.
Det första vi investerade i var en Canada och en Rävenjacka. Innan vi nått affären var Sarah lila om läpparna. Vi köpte skor, vantar och halsduk. Under resterande av dagen var vi ute på stan. Överallt hittar man små gränder och pyttesmå butiker. Tillslut är man vilse och måste fråga efter vägen till närmaste tunnelbanestation. (Beijing är ingen promenadstad, det är lika stort som hela Belgienlandet till ytan) Det svåra och det roliga med detta land och TURISTSTAD är att mycket få personer pratar eller förstår engelska och vår skrift. Ibland har vi stått tillsammans med 10 personer, alla pekar, babblar på kinesiska och pekar. Vi bara "ahha, Tack" låtsas förstå vad de menar och alla skrattar. Åhh de är de goaste folket som vi träffat. Vi älskar dessa utmaningar och människor.
Vi hittade en nattmarknad mitt i stan. Här fanns grillspett med skorpioner, gräshoppor, larver, tusenfotingar you name it. Små matstånd som vi åt på mitt på gatan, men nej, vi åt inte grillspett.
Great wall, himmelska fridens torg, Förbjudna staden, Lamatemplet, utsikt från Trumtornet och klocktornet och parken bakom förbjudna staden, olympiastaden, Himmelens tempel, Sommarpalatset, bakre sjöarnadistriket och 798. Vilken arkitektur, vilka färger och former, helt otroliga byggen!
Ja det finns huuuur mycket som helst att se, men vi måste åka hit igen för det finns mycket mer än de "viktigaste" och vanligaste nämnda attraktionerna. Det är härligt med denna stad som har Allt. Shopping, se och göra och den underbara maten. Vi har haft soliga dagar, en dag med snö. (Istället för att skotta snö tar de upp det och kör iväg det. Skumt!)
Parkerna i Beijing är fantastiska. Här träffas alla äldre människor och umgås, sjunger, gympar, spelar kort och dansar. Att gamlingarna kan vara så hurtiga. Vi var på ett utomhusgym. Här hängde 60 åringana uppochner i ställningar, stretchade. Det är pinsamt att säga att de är 100 gånger vigare än oss.
Idag var det vår sista dag i Beijing. Ikväll tar vi tåget till Sanghai. Ska bli grymt med en skyskraps-stad :)
Vi firade sista dagen med en privat guidning. Lily som vi träffade när vi reste runt på Java. Hon visade oss stadens smultronställen. Man kan ju säga att det går mycket snabbare när man är tillsammans med en som känner till staden och dessutom kan fråga åt en. Vi bjöd henne på middag, 5 rätter för 17 sek.
Hejdå Beijing med en tår i ögat
Roadtrip igen
Hej igen Auckland. Istället för att göra stan, som vi redan gjort for vi till biluthyrningen. Bokade en bil för tre dagar och for norrut. Dax att undersöka New Zealands vackra natur.
Efter en 5 minuters diskussion om var vi var på kartan, vilket håll motorvägen låg så var vi på G. Fria igen. Att ha en egen bil det känns otroligt skönt. Vi drog till Bay of island och tog alla små kustsamhällen ner mot Auckland igen. Sammanlagt 70 mil fick stackars Mikael köra :) Naturen är otrolig här. Fårhagar på de gröna och runda kullarna. Och den fina havsutsikten vid de mysiga kustsamhällena.Stränderna är väldigt likt Varbergs stränder. Breda, vita och kullarna i bakgrunden.
Vi övernatta i bilen. På en väg mitt ute i ingenstans. Inte ett boende i sikte som vi kunde checka in på. Tur att New Zealand har byggt fräscha toalett och duschbyggnader även längst de mest öde vägarna.
Nu väntar vi på att flyget till Beijing skall vara startklar. Äntligen skall vi tillbaka till Asien. Och Kina är väl Asiens Asien?! Maten, kulturen, spänningen och utmaningarna och allt det där har vi verkligen längtat tillbaka till. Imorgon 06:00 am landar vi i Beijing wowe, bye bye de lättaste länderna att resa i och Hej Kina, det lite mer svåra resmålet med utmaningar!
Efter en 5 minuters diskussion om var vi var på kartan, vilket håll motorvägen låg så var vi på G. Fria igen. Att ha en egen bil det känns otroligt skönt. Vi drog till Bay of island och tog alla små kustsamhällen ner mot Auckland igen. Sammanlagt 70 mil fick stackars Mikael köra :) Naturen är otrolig här. Fårhagar på de gröna och runda kullarna. Och den fina havsutsikten vid de mysiga kustsamhällena.Stränderna är väldigt likt Varbergs stränder. Breda, vita och kullarna i bakgrunden.
Vi övernatta i bilen. På en väg mitt ute i ingenstans. Inte ett boende i sikte som vi kunde checka in på. Tur att New Zealand har byggt fräscha toalett och duschbyggnader även längst de mest öde vägarna.
Nu väntar vi på att flyget till Beijing skall vara startklar. Äntligen skall vi tillbaka till Asien. Och Kina är väl Asiens Asien?! Maten, kulturen, spänningen och utmaningarna och allt det där har vi verkligen längtat tillbaka till. Imorgon 06:00 am landar vi i Beijing wowe, bye bye de lättaste länderna att resa i och Hej Kina, det lite mer svåra resmålet med utmaningar!
Tsunamin kom aldrig
Nu ska vi berätta om våra senaste sju dagar på de små paradisöarna Rarotonga och Aitutaki.
Fisketuren vi for på var allt annat än rolig, enligt Sarah. Hon försökte med jämna mellanrum sova bort illamåendet som de 5 meter höga vågorna orsakade. Inte vad vi är vana vid i vår lugna lagun. Inte så konstigt med de höga vågorn eftersom att det sluttar 600 meter precis utanför lagunen och att vi är mitt ute i ingenstans. Spänningen var stor bland Mikael och de andra. Vi fick napp, men firren bet sönder draget på mitten, en haj?? För två veckor sedan fick båtmannen en tigerhaj på 4 meter. WOW vilken fångst.
Det var dax för oss att åka till Aitutaki, en ö mer söderut. The pearl of the ocean som den kallas.
För två veckor sedan träffades ön av cyklonen Pat som totalförstörde ön. 90% av husen är skadade, utan tak eller bortblåsta. Deras värsta storm som de kan komma ihåg. Oftast är stormarna bara starka vindar.
Vid landning såg vi palmer som låg som plockepinn, träden är utan löv och blommar och all frukt som bananer, mangos och ananas är bortblåsta. Ett förstört paradis.
Flygterminalen var utan tak, det låg fullt med regnvatten på golvet. Readan innan vi for hit var vi medvetna om förstörelserna och vi hade inte bokat boende eftersom att vi inte visste vilka hotell som stod kvar. Det ordnae sig, alla är så hjälpsamma här ute på öarna. De reade ut boenderna till halva priset. 120 nzdollar+ 660 sek per natt. Något dyrare än vad vi är vana vid :) För det priset fick vi en lägenhet. Och eftersom att det inte finns några restauranger förutom på resorten passade det perfekt då vi kunde laga vår egen mat. Ön är jätteliten, finns små mataffärer och ett postkontor. Souvenirer? Glöm det. Sarah plockade snäckor på stranden istället.
Vi har varit runt på moppe . Många som bor i tält och röda korset och armen är här och hjälper de drabbade. Det är verkligen tråkigt att se all förstörelse som Pat orsakat. Vi hjälpte stället som vi bodde på. Krattade stranden, plockade kokosnötter och palmblad. Detta uppskattades mycket eftersom att de har fullt upp med deras avslitna tak.
Fisketuren vi for på var allt annat än rolig, enligt Sarah. Hon försökte med jämna mellanrum sova bort illamåendet som de 5 meter höga vågorna orsakade. Inte vad vi är vana vid i vår lugna lagun. Inte så konstigt med de höga vågorn eftersom att det sluttar 600 meter precis utanför lagunen och att vi är mitt ute i ingenstans. Spänningen var stor bland Mikael och de andra. Vi fick napp, men firren bet sönder draget på mitten, en haj?? För två veckor sedan fick båtmannen en tigerhaj på 4 meter. WOW vilken fångst.
Det var dax för oss att åka till Aitutaki, en ö mer söderut. The pearl of the ocean som den kallas.
För två veckor sedan träffades ön av cyklonen Pat som totalförstörde ön. 90% av husen är skadade, utan tak eller bortblåsta. Deras värsta storm som de kan komma ihåg. Oftast är stormarna bara starka vindar.
Vid landning såg vi palmer som låg som plockepinn, träden är utan löv och blommar och all frukt som bananer, mangos och ananas är bortblåsta. Ett förstört paradis.
Flygterminalen var utan tak, det låg fullt med regnvatten på golvet. Readan innan vi for hit var vi medvetna om förstörelserna och vi hade inte bokat boende eftersom att vi inte visste vilka hotell som stod kvar. Det ordnae sig, alla är så hjälpsamma här ute på öarna. De reade ut boenderna till halva priset. 120 nzdollar+ 660 sek per natt. Något dyrare än vad vi är vana vid :) För det priset fick vi en lägenhet. Och eftersom att det inte finns några restauranger förutom på resorten passade det perfekt då vi kunde laga vår egen mat. Ön är jätteliten, finns små mataffärer och ett postkontor. Souvenirer? Glöm det. Sarah plockade snäckor på stranden istället.
Vi har varit runt på moppe . Många som bor i tält och röda korset och armen är här och hjälper de drabbade. Det är verkligen tråkigt att se all förstörelse som Pat orsakat. Vi hjälpte stället som vi bodde på. Krattade stranden, plockade kokosnötter och palmblad. Detta uppskattades mycket eftersom att de har fullt upp med deras avslitna tak.
Vi for ut på en laguntripp. Tyvärr var Sarah (en ny orkan) på gång så vädret blev sämre så vi kunde inte genomföra hela trippen. Men vi snorklade och såg jättemusslorna som lever här, kryllar med småfisk och vattnet är pool. Det ligger småöar ute i lagunen. Oförstörda efter Pat, vackra orörda och små paradis. Lunchen åt vi på bananbladstallrikar exotic :)
Sarah skulle beräknas träffa ön under natten. Sarah kom aldrig men det gjorde tsunamivarningen. 4:00 på morgonen snackade det på vår dörr. Röda korset var ute och varnade. "Om fyra timmar kommer en tsunamivåg antagligen träffa oss, det är en varning hittills" Blodet frös till is så att hjärtat nästa stannade. Ingen visste om vågen kom från Chile eller Japan skalvet. Eftersom att vi hade ett flyg inbokat vid 9:10 på morgonen var vi färdigpackade. Vi slängde in väskorna i bilen som boendet bekostade och åkte upp till sjukhuset som låg högt upp. I väntan på vågen försämrades vädret. Sarah var nära och medförde kraftiga regnskurar. Vi fick frukost av röda korset, filtar, folk lyssnade på radio och sjöng. Det är helt otroligt att de kan hålla humöret uppe när deras hus precis blivit nermejade och en våg som kan orsaka stor skada är påväg. Alla kom till vår bil, pratade, frågade varifrån vi kom. Vi berättade att ni har snö hemma och deras högsta önskan var att få krama en snöboll, de undrade hur snö kändes :)
Klockan blev 9 och vi satt fortfarande på berget och vårt flyg blev instället. Vid 10 fick alla lov att åka. Vi for till flygplatsen och tog 11 flyget till Rarotonga. Vilken morgon!
Tsunamiarningen på Aitutaki
Vi tog bussen till Muri beach. Sarah är fortfarande ute och härjar och beräknade träffa Rarotonga nu på morgonen. Hon kom aldrig och nu är det fint väder. Sista dagen på Cooköarna idag. Ikväll åker vi till Auckland igen.
Nåväl, trots varningar och förstörelse har iallafall Aitutaki träffat våra hjärtan. Vi kommer åter när allt är återuppbyggt och dubbelt så dyrt :)
Vi mår bra och vi har meddelat mammorna och papporna att vi har det bra! Nu ska vi ut och njuta av de sista strålarna som lyser upp Rarotonga :)
Vi tog bussen till Muri beach. Sarah är fortfarande ute och härjar och beräknade träffa Rarotonga nu på morgonen. Hon kom aldrig och nu är det fint väder. Sista dagen på Cooköarna idag. Ikväll åker vi till Auckland igen.
Nåväl, trots varningar och förstörelse har iallafall Aitutaki träffat våra hjärtan. Vi kommer åter när allt är återuppbyggt och dubbelt så dyrt :)
Vi mår bra och vi har meddelat mammorna och papporna att vi har det bra! Nu ska vi ut och njuta av de sista strålarna som lyser upp Rarotonga :)
22 timmar tillbaka i tiden
Sista dagen i Australien tillbringade Sarah på Lone Pine Koala Sanctuary tillsammans med vår nye vän Kim-Johan (koreanskt uttal) från Korea. En väldigt öppen, snäll och hjälpsam kille, ja han frågade till och med Mikael om han ville ha hjälp med att packa väskan. Han älskar djur och ville mer än gärna följa med Sarah på zoo. Medan Sarah kämpade med att kommunicera med Kim (han var ingen höjdare på engelska) så låg Mikael och solade på South bank, en fejklagun intill floden, jättefint att sola och bada.
Lone Pine Koala Sanctuary är ett litet och personligt zoo med djur från Australien. Det är mest känt för sina 130 koalor och att man får hålla i och klappa djuren. Vi höll i varsin koala och matade kängguru i hagen där man fick gå fritt bland de hoppande varelserna.
Lone Pine Koala Sanctuary är ett litet och personligt zoo med djur från Australien. Det är mest känt för sina 130 koalor och att man får hålla i och klappa djuren. Vi höll i varsin koala och matade kängguru i hagen där man fick gå fritt bland de hoppande varelserna.
Efter en lång dag bland djur och i stekande sol var det dax för oss att lämna Brisbane. Somsagt den mysigaste staden i Australien som vi har sett under den korta tiden vi besökte denna stora del av världen. (Det ser litet ut på kartan)
Innan flyget tog oss till Auckland New Zealand sov vi i varsin soffa på flygplatsen. Härligt med skönhetssömn, speciellt när en trevlig röst berättar för alla nya resenärer, var 10 onde minut, att man inte får ha med sig vätska i handbaggaget och dessutom rabblar upp 100 grejer som räknas som vätska. De 10 koreanska resenärerna som stod i tullen framför oss hade tydligen undgått att höra denna "nyhet" eftersom att de hade litervis med varmvatten i termosar och stora krämtuber-whitening sunlotion..
Det bästa med att vakna på en flygplats är att man har 20 meter till incheckningsdisken och eftersom att vi bokat Air New Zealand som inte är ett lågprisflygbolag ingår frukost och dryck hur mycket du vill. Äntligen ett flyg med lite underhållning som film, tvspel och musik. Lyxigt tycker vi.
Auckland vilka trevliga människor, vilken mysig stad och vilken friskt luft. Vi gillade verkligen denna stad. Vi ångrar djupt att vi inte valt att tillbringa mer tid på New Zealand. Det får helt enkelt bli på nästa jordenrunt resa :)
Vi har gjort stan, kollat på alla segelbåtar (pappa Karl hade älskat denna hamn), sevärdheter som stan har att erbjuda och såklart längtat till Söderhavet.
Söderhavet är nära! Vi har upplevt lördagen den 20 två gånger eftersom att vi har färdats 22 timmar bakåt i tiden. ( vi for över datumgränsen) Men endast 3,5 timme från Auckland ligger de små paradisöarna Cookisland. Vi möttes av levande musik och blomhalsband kl 3 på natten. De är ca 13 öar som ligger här, långt ifrån civilisationen, helt oförstöeda och perfekta. Vi landade på huvudön Rarotonga som är 32 km i omkrets och är omringad av ett rev, vilket innebär att vattnet innanför reven, den såkallade Lagunen, är grunt, stilla och kristallklart. Hela ön är omringad av detta turkosa vattnet och kantas av vita sandstränder. I horisonten ser man vågorna som träffar revet och försöker komma in i vår skyddande lagun och dess poolliknande vatten.
Vi bor på Muri beach och har den bredaste delen av lagunen utanför oss med 4 öar som vi tillbringat en dag att paddla kajak mellan. Det vore synd att inte säga att detta är ett av många paradis.
Förutom kajaktur har vi varit på moppetur. För att köra ett fordon på ön måste man ha deras speciella körkort som man får köpa hos polisen. Mikael som skulle vara chafför gjorde ett körtest, vilket gick ut på att köra fram och tillbaka på en väg. Och vet ni vad han klarade det :) Hans körkort har bild och hela köret.
Det finns två vägar runt ön och det är fortfarande vänstertrafik som gäller. Det tar 30 minuter att köra ett varv. Kustvägen är fantastisk. Mellan palmträden lyser det turkosa vattnet och "landsvägen" är fin med utsikt över grönskande bergstoppar.
Hittills har vi varit runt hela ön, snorklat, solat och såklart fotograferat.
Senare idag skall vi ut på djuphavsfisketur. Målet är att få upp en haj.
Soliga hälsningar från andra sidan..... jordklotet...
...helt plötsligt 12 timmar efter Swe istället för 12 timmar före :)...Såhär långt hemmifrån har vi aldrig varit..
Ikväll ska vi ha Haj BBQ :)
Gold coast
Vi lämnade ett soligt Sydney och våra roliga rumskamrater förra torsdagen. En tysk och the conspiracy guy, ja han kollade vår karma och gloria och allt vad det var. Riktigt underhållande.
Vi kom fram till vår nästa destination Byron bay tidigt på morgonen. Ett jättelitet samhälle med surfbutiker, backpackerboenden och en fin strand. Vi fick vara med och släppa ut två bebis sköldpaddor. Åh det var såå mysigt.
Vi stannade bara i Byron bay över dagen, vi ville hellre tillbringa mer tid på Surfers paradise som ligger en timme norrut. Surfers var speciellt! Skyskrapor som är byggt på sandstranden, väldigt turistigt men häftigt. Stranden är träffpunkten liksom city som ligger där. Vi provade på surfing. Var ska man annars prova på surfing om inte i surfparadiset? Det gick väl sådär för Sarahs del. Vår andra dag insåg vi att vi tydligen färdats i tiden under resans gång och ställt om klockan en timme. Tur att vi är ute och inte har några tider att passa. Våra hjärnceller ligger och sover. Vi tog dessutom fel på alla hjärtans dag-dagen. Ja det märks att vi har semester.
Vi for norrut efter ett par dagar i surfparadiset. Brisbane som faktiskt är den mysigaste staden vi har besökt i Australien. Vi har dock inte hunnit att se allt eftersom att vi for upp till Rainbowbeach och Fraser island nästan omedelbart.
Rainbow beach är den minsta och mest öde byn vi sett. Härifrån är det lätt att ta sig ut till Fraser island som är den största sandön i världen och det finns inga vägar, eller jo sandstranden är vägen. Det går bara att ta sig runt med fyrhjulsdrift-fordon. Det var en upplevelse i sig att köra på sanden. Djur såg vi massor av. Här lever 6 av de giftigaste ormsorterna, vi såg dingos (vildhund), vildhästar och en hoppande val. Andra såg en död delfin på stranden som blivit biten av hammarhajarna. (Man får absolut inte bada i havet, det kryllar av haj) en annan såg levande delfiner i horisonten.
Istället för att bada i havet badade vi i en kristallklar sjö. Vattnet är så rent att man kan dricka det. Vi har nog aldrig sett så klart vatten i en insjö förut.
Vi kom fram till vår nästa destination Byron bay tidigt på morgonen. Ett jättelitet samhälle med surfbutiker, backpackerboenden och en fin strand. Vi fick vara med och släppa ut två bebis sköldpaddor. Åh det var såå mysigt.
Vi stannade bara i Byron bay över dagen, vi ville hellre tillbringa mer tid på Surfers paradise som ligger en timme norrut. Surfers var speciellt! Skyskrapor som är byggt på sandstranden, väldigt turistigt men häftigt. Stranden är träffpunkten liksom city som ligger där. Vi provade på surfing. Var ska man annars prova på surfing om inte i surfparadiset? Det gick väl sådär för Sarahs del. Vår andra dag insåg vi att vi tydligen färdats i tiden under resans gång och ställt om klockan en timme. Tur att vi är ute och inte har några tider att passa. Våra hjärnceller ligger och sover. Vi tog dessutom fel på alla hjärtans dag-dagen. Ja det märks att vi har semester.
Vi for norrut efter ett par dagar i surfparadiset. Brisbane som faktiskt är den mysigaste staden vi har besökt i Australien. Vi har dock inte hunnit att se allt eftersom att vi for upp till Rainbowbeach och Fraser island nästan omedelbart.
Rainbow beach är den minsta och mest öde byn vi sett. Härifrån är det lätt att ta sig ut till Fraser island som är den största sandön i världen och det finns inga vägar, eller jo sandstranden är vägen. Det går bara att ta sig runt med fyrhjulsdrift-fordon. Det var en upplevelse i sig att köra på sanden. Djur såg vi massor av. Här lever 6 av de giftigaste ormsorterna, vi såg dingos (vildhund), vildhästar och en hoppande val. Andra såg en död delfin på stranden som blivit biten av hammarhajarna. (Man får absolut inte bada i havet, det kryllar av haj) en annan såg levande delfiner i horisonten.
Istället för att bada i havet badade vi i en kristallklar sjö. Vattnet är så rent att man kan dricka det. Vi har nog aldrig sett så klart vatten i en insjö förut.
Australientrippen börjar närma sig slutet. Australien påminner lite om Bali (kuta beach), förutom att Australiin har fina stränder. Vi har kommit fram till att alla stränder ser likadana ut. Breda, långa och relativt vita. Inte pudersandvita men helt ok ändå :) Har man sett en har man sett alla :)
Imorgon åker vi tillbaka till Brisbane. Då är det dax att göra stan och besöka koalorna på zoo :)
Sydney
Världens vackraste shoppingcenter Queen Victoria building, Chinatowns smaskiga mat, siesta i Botaniska trädgården, Operahuset, promenad på Harbour bridge, uteservering på Circular quay, mysiga gränder i The Rocks, boende i smutsiga Kings cross, Dorm tillsammans med en tysk och en Kanadensare, Kinesiska ambassaden har bytt adress, Hyde park, solig dag på Bondi beach, Open air cinema med utsikt över operahuset och Harbour bridge.
Vår tid i Sydney har varit fantastisk. Staden som har allt- närliggande stränder, mysiga parker, vacker hamn och sevärdheter. Härligt sol och badväder. Bondi var huur fin som helst med mycket svalkande dopp i det iskalla vattnet. Mikael tyckte framförallt om att surfa på vågorna.
Vi väntar på vårt Kinesiska visum som skall vara klart imorgon. Hela den proceduren är en smått rolig historia. Vi fick för oss att promenera till Kinesiska ambassaden som skulle ligga en timme från Kings cross där vi bor. Efter två timmar, ömmande fötter, svettiga pannor och hunger i magen, kom vi äntligen fram. Vi möttes av en trevlig kines som berättade för oss att eftersom att Kina tydligen blivit ett så populärt resmål har vi flyttat visumansökningsavdelningen till city. Det visade sig att det låg 20 minuter från vårt boende och att vi under vår utflykt gått förbi den förbaskade byggnaden. Det var bara att traska vidare. När vi äntligen nått Kina ambassaden två ser vi att vi glömt passbilderna man måste lämna in samtidigt som ansökan. Det tog ytterligare 40minuter innan vi lämnade in ansökan. Efteråt firade vi med ett kilo kakor.. mmm
Vi har två dagar kvar i staden, vi ska besöka parken vid hamnen och åka båt till Manly beach innan vi drar vidare imorgonkväll med Greyhoundbussen till Byron bay 13 timmar. Härligt med lite riktig skönhetssömn i sittande ställning på en buss.
Nu skall vi ut i solen med varsin bok och en picknick korg. Botanic garden next
Vår tid i Sydney har varit fantastisk. Staden som har allt- närliggande stränder, mysiga parker, vacker hamn och sevärdheter. Härligt sol och badväder. Bondi var huur fin som helst med mycket svalkande dopp i det iskalla vattnet. Mikael tyckte framförallt om att surfa på vågorna.
Vi väntar på vårt Kinesiska visum som skall vara klart imorgon. Hela den proceduren är en smått rolig historia. Vi fick för oss att promenera till Kinesiska ambassaden som skulle ligga en timme från Kings cross där vi bor. Efter två timmar, ömmande fötter, svettiga pannor och hunger i magen, kom vi äntligen fram. Vi möttes av en trevlig kines som berättade för oss att eftersom att Kina tydligen blivit ett så populärt resmål har vi flyttat visumansökningsavdelningen till city. Det visade sig att det låg 20 minuter från vårt boende och att vi under vår utflykt gått förbi den förbaskade byggnaden. Det var bara att traska vidare. När vi äntligen nått Kina ambassaden två ser vi att vi glömt passbilderna man måste lämna in samtidigt som ansökan. Det tog ytterligare 40minuter innan vi lämnade in ansökan. Efteråt firade vi med ett kilo kakor.. mmm
Vi har två dagar kvar i staden, vi ska besöka parken vid hamnen och åka båt till Manly beach innan vi drar vidare imorgonkväll med Greyhoundbussen till Byron bay 13 timmar. Härligt med lite riktig skönhetssömn i sittande ställning på en buss.
Nu skall vi ut i solen med varsin bok och en picknick korg. Botanic garden next
Bilder från Sydney
Roadtrip!
Ankomsten till Australien var en omställning både tidsmässigt, vädermässigt och pengamässigt :)
Vädret är som svensk sommar, en aning varmare, men kyliga kvällar. Vi bestämde oss ganska omedelbart att lämna staden Melbourne för en egen roadtrip på Great Ocean road som ligger två timmars bilkörning härifrån. Vägen är en av världens vackraste vägar och går, som man hör på namnet, vid kusten.
Efter några övningsvarv i ett industriområde och körning på fel sida(Australien har vänstertrafik) gick det slutligen upp för oss, Mikael att detta kan NOG gå. Ut på motorvägen for vi och mot Great Ocean road, friare än någonsin. Mikael chafför och Sarah kartläsare.
Kusten är fantastiskt vacker. Vägen går mest längst bergväggen och öde skog. Överallt ser man de klassiska vägskyltarna med varning för kängguru, emuer och koalor eller varning för giftormar. Under vår roadtrip såg vi en Koala sovande i ett träd, en Koala stående i diket och en liten kängguru längst vägen. Så exotiskt!!
Vi stannade vid varje utkiksplats så vår Great Ocean roadtrip tog oss två härliga dagar. Vi campade i bilen. Längst Australiens vägar finner man restorias med gratis dusch och toalett och parkeringsplats.
Under en del av Great Ocean road, den vackraste delen, var the twelwe apostels och London Bridge. Det är kalkstenstoppar som sticker upp ur havet. I bakgrunden ser man de sluttande bergen som stupar ned mot stranden. Australien är verkligen ett speciellt land. Efter 100 mils körning kom vi tillbaka till Melbourne. Vilken resa vilket äventyr, något av det bästa vi upplevt under vår upptäcktsfärd!
Under vår vistelse i Melbourne har vi lagat vår egen mat. Alla hostels är försedda med utrustade kök. Det känns lyxigare att laga sin egen mat efter så lång tid. Lyxigare än restaurang :) Vi är tillbaka efter vår roadtrip och skall träffa Linnea ikväll innan vi åker med Greyhoundbussarna till Sydney över natten. Denna gången med en annan chafför än Mikael :)
12 timmar i buss väntar oss. Sydney here we come!
Vädret är som svensk sommar, en aning varmare, men kyliga kvällar. Vi bestämde oss ganska omedelbart att lämna staden Melbourne för en egen roadtrip på Great Ocean road som ligger två timmars bilkörning härifrån. Vägen är en av världens vackraste vägar och går, som man hör på namnet, vid kusten.
Efter några övningsvarv i ett industriområde och körning på fel sida(Australien har vänstertrafik) gick det slutligen upp för oss, Mikael att detta kan NOG gå. Ut på motorvägen for vi och mot Great Ocean road, friare än någonsin. Mikael chafför och Sarah kartläsare.
Kusten är fantastiskt vacker. Vägen går mest längst bergväggen och öde skog. Överallt ser man de klassiska vägskyltarna med varning för kängguru, emuer och koalor eller varning för giftormar. Under vår roadtrip såg vi en Koala sovande i ett träd, en Koala stående i diket och en liten kängguru längst vägen. Så exotiskt!!
Vi stannade vid varje utkiksplats så vår Great Ocean roadtrip tog oss två härliga dagar. Vi campade i bilen. Längst Australiens vägar finner man restorias med gratis dusch och toalett och parkeringsplats.
Under en del av Great Ocean road, den vackraste delen, var the twelwe apostels och London Bridge. Det är kalkstenstoppar som sticker upp ur havet. I bakgrunden ser man de sluttande bergen som stupar ned mot stranden. Australien är verkligen ett speciellt land. Efter 100 mils körning kom vi tillbaka till Melbourne. Vilken resa vilket äventyr, något av det bästa vi upplevt under vår upptäcktsfärd!
Under vår vistelse i Melbourne har vi lagat vår egen mat. Alla hostels är försedda med utrustade kök. Det känns lyxigare att laga sin egen mat efter så lång tid. Lyxigare än restaurang :) Vi är tillbaka efter vår roadtrip och skall träffa Linnea ikväll innan vi åker med Greyhoundbussarna till Sydney över natten. Denna gången med en annan chafför än Mikael :)
12 timmar i buss väntar oss. Sydney here we come!
Great ocean road
Elaka apor
Nu sitter vi på ett internetcafe någonstans i Kuala Lumpur, vår favoritstad. Vi är inne på aftonbladet och ser att SMHI varnar för snökaos. Det Andra vi tänker är stackars er där hemma och det Första vi tänker är skönt att vi inte är hemma.
Just idag är KL hemma för oss. Vi börjar lära oss några av stadens alla hörn. Vi har snyggat till oss i håret på en liten liten frisörsalong som låg i slummen i chinatown (det blev grymt bra). Shoppat Tiffany smycken och solglasögon på marknaden, ätit middag på MC donalds. (Gott med annat än ris och grönsaker) och blivit attackerade av en apa mitt i stan (djungelstaden Kuala Lumpur). Allt detta för mindre än 250 sek. Borde väl tillägga att vi ätit glass och lösviktsgodis som de säljer på KL central också.
Inatt lyfter vi med destination Australien Melbourne. Vi har fått heta tips från Robban så vi känner oss trygga (Tack :) Förhoppningsvis skall vi träffa Linnea som bor där. Kul att se ett kännt ansikte såhär efter 3 månader!
Resan fortsätter i en annan världsdel mmmm
Just idag är KL hemma för oss. Vi börjar lära oss några av stadens alla hörn. Vi har snyggat till oss i håret på en liten liten frisörsalong som låg i slummen i chinatown (det blev grymt bra). Shoppat Tiffany smycken och solglasögon på marknaden, ätit middag på MC donalds. (Gott med annat än ris och grönsaker) och blivit attackerade av en apa mitt i stan (djungelstaden Kuala Lumpur). Allt detta för mindre än 250 sek. Borde väl tillägga att vi ätit glass och lösviktsgodis som de säljer på KL central också.
Inatt lyfter vi med destination Australien Melbourne. Vi har fått heta tips från Robban så vi känner oss trygga (Tack :) Förhoppningsvis skall vi träffa Linnea som bor där. Kul att se ett kännt ansikte såhär efter 3 månader!
Resan fortsätter i en annan världsdel mmmm
Thailand pa 9 dagar
Nu var det länge sedan vi skrev dagbok. Dax att uppdatera er hemma i snöstormen.
Innan vi lämnade Koh Lipe var vi tvungna att trampa lite extra i den mjuka silkeslena sanden. Underbar känsla som vi hoppas får uppleva snart igen. Vi åkte med en färja och satt tillsammans med alla andra svenskar (soldyrkare som vi är) på taket. Därifrån hade vi en fantastisk utsikt utöver det obebodda öriket.
Innan vi lämnade Koh Lipe var vi tvungna att trampa lite extra i den mjuka silkeslena sanden. Underbar känsla som vi hoppas får uppleva snart igen. Vi åkte med en färja och satt tillsammans med alla andra svenskar (soldyrkare som vi är) på taket. Därifrån hade vi en fantastisk utsikt utöver det obebodda öriket.
PhiPhi blev en chock, vad vi trodde var en mysig ö var som Agia napas festgata. Efter att ha besökt Koh Lipe som var underbart fint och oexploaterat blev det en chock. Vi tillbringade tiden till lite shopping och en utflykt runt öarna. Sarah inhandlade en länge önskad IPod med tillhörande högtalare till, bra att ha på stranden.
Natten som vi spenderade på PhiPhi var hemsk. Precis innan vi somnat känner Sarah "en" plågsam och ivrig fluga i ansiktet. Men ge dig tänker jag (sarah) och tänder ljuset. Hela rummet kryllar av insektsflugor, säng, golv och runt lampan finns hundratals om inte tusentals. Vi rusar ut ur rummet, en något berusad kille kommer och säger gud vad många insektrer ni har i ert rum, och går vidare till sitt. Det tog oss en timme att få rent säng och golv från de värsta. Vi kunde inte hitta någonstans där de har kunnat komma ifrån, alla fönster var stängda och hade nät för.
Utflykten runt öarna var jättefin om man bortser från att det var 1000 andra männiksor som trängdes i vattnet och på stränderna. Vi besökte Viking cave. Konstigt nog heter mycket viking restaurant, viking dive. Kanske för att vi skandinavier (vikingar) besöker Thailand så mycket. Lagunen vi besökte var fantastisk och Maya beach där The beach med Leonardo di caprio är inspelad var likaså.
Efter utflykten som varade fyra timmar tog vi oss upp på ett av bergen till Viewpoint för att se den fina utsikten över PhiPhi. Svettigt, jobbigt men fint! Därefter lämnade vi Phi Phi och tog oss med färja till Krabi.
PHIPHI
Krabi var verkligen uppbyggt endast för turister. Här finns allt, MC donalds, svenskt godis, expressen, shopping, stora hotellkomplex. Stranden i Krabi Aonang är det ingen som ligger på. Man tar sig ut till de andra fina stränderna via Longtailbåt. Tyvärr är det fasta priser och det går inte att pruta, som vi brukar gilla :) Vi tog en utflykt TILL för att se alla stränder på en och samma dag. Chicken island, Tup Island och Railey beach. Mycket kyckling och grejer här i Thai. Chicken island är döpt efter en kyckling därför att det ser ut som en.
Efter några slappa dagar på stranden med en ahlgrens bilgodispåse (som var gudomlig), kajakpaddling bland bergstopparna som tittar upp ur vattnet och thaimat på lokalrestaurang drog vi vidare till Khao Lak.
Krabi var verkligen uppbyggt endast för turister. Här finns allt, MC donalds, svenskt godis, expressen, shopping, stora hotellkomplex. Stranden i Krabi Aonang är det ingen som ligger på. Man tar sig ut till de andra fina stränderna via Longtailbåt. Tyvärr är det fasta priser och det går inte att pruta, som vi brukar gilla :) Vi tog en utflykt TILL för att se alla stränder på en och samma dag. Chicken island, Tup Island och Railey beach. Mycket kyckling och grejer här i Thai. Chicken island är döpt efter en kyckling därför att det ser ut som en.
Efter några slappa dagar på stranden med en ahlgrens bilgodispåse (som var gudomlig), kajakpaddling bland bergstopparna som tittar upp ur vattnet och thaimat på lokalrestaurang drog vi vidare till Khao Lak.
Khao Lak har INTE återhämtat sig efter tsunamin. Det var här den slog till som värst i Thailand. Halvfulla hotell, spöklika stränder (var är allt folk?) försaltad mark så att inget växer och det som växer är gult, som hösten hemma. Här besökte vi tsunami museet och polisbåten som patrulerade i området då vågen kom. Båten har färdats 2 km in på land där den blivit strandsatt. Hela staden känns som en spökstad, kyrkogårdsstämning.
Anledningen till att vi åkte till Khao Lak var för att kunna ta oss ut till Koh Similian som är ett av världens finaste dyk och snorklingvatten. Och vilken sikt. Vattnet var så klart att vi hade sikt på minst 30 meter.
Vi tog oss ut med speedboat till de 9 öarna. De har klippformationer som liknar seychellernas, kritvita stränder och ett undervattensliv utan dess like. Vi såg bland annat en haj som låg på botten 15 meter under oss.
Våra tourguides var ett gäng transvestiter, huuur roliga som helst. Så fort man tog fram kameran posade de och de pratade precis som tjejer och var kvinnligare än alla tjejer tillsammans på båten. Mycket underhållande! Det bjöds på cola, vatten, godis, lunch, frukt, öl och glass. De två sistnämnda bjöds på grund av att vi körde på grund. Tidvattnet var så ovanligt lågt när vi skulle in i hamnen. Kapten trodde att vi skulle klara genomfarten och gasade på i 30 knop. Detta resulterade lerpricker på våra ryggar och att båten satt fast! Vi väntade in tidsvattnet i 1,5 timme. Drack öl, cola och åt glass. Spelade musik och blev underhållna av en transvestit show. Det var en av de bästa utflykterna vi varit på :)
Nu på morgonen har vi stått vid vägkanten i Khao Lak och väntat på lokalbussen till Phuket. Efter en halvtimme dök den tutande bussen upp och efter 2 timmar är vi i Phuket, dagen innan vi ska tillbaka till Kuala Lumpur och sedan Melbourne. Äntligen kanske Sarah kan äta lite kött och framförallt laga egen mat. Mmmm
Det trodde vi aldrig
Vi tillbringade två härliga dagar i Kuala Lumpur Vi älskar verkligen den djungelstaden. Det blev som planerat Ikea, 30 köttbullar och 5 chokladbollar. Det var den bästa middagen på länge. Vi svenskar har en fördel som kan få svensk mat utomlands och dessutom shoppa marabou choklad och Ballerinakex. We love Ikea! Vi provade på att promenera i denna underbara stad, vilket gick sådär, det slutade med att vi tog deras moroial.
Mer svenskt kan det bli. Vi bestämde oss för att åka till Thailand. Billigaste alternativet om man inte vill flyga och eftersom att östkusten har regnperiod (den vill vi inte uppleva igen) så blev det så. Det trodde vi aldrig att vi skulle bestämma oss för eftersom att vi är Tahaianti. Att åka till Thailand är som att åk till Sverige utomlands. Men det kan ju vara kul att se den sidan av Asien också.
Innan vi drog över gränsen åkte vi nattbuss från KL till Langkawi. Resan tog sju timmar och Mikael höll på att bli bortgift. En muslimsk kvinna presenterade sin dotter för Mikael ungefär 20 gånger och putte lite på sin dotter så att hon skull le. Bussarna var stora och bekväma, inte som Laos och Vietnams nattbussar. Efter bussresan gick båten som tog en timme över till Langkawi. Det är en stor ö, liksom stor turistdestination. Egen flygplats, då kommer svensken i flock :) Langkawi var en fin ö. Chenang beach bodde vi på. Tydligen den enda sidan av ön man kan bo på om man har en strikt budget. På Cenang är det kritvit sandstrand, dock grumligt vatten och mycket jellyfish. Sarah brände sig ett par gånger men det blev inga allvarliga skador. Andra fick brännmärken och blåsor.
Vi for vidare efter två dagars sol och bad. På Langkawi vilade vi hela tiden och gjorde inga utflykter förutom till nattmarknaden för att äta från alla BBQ stånd. Vi tog en snabbåt och snabbt gick det. Vårt mål var Koh Lipe, inte lika exploaterat som resterande av Thailand. Mycket spanjorer och italianos och såklart svensken. Stranden på den 2-3 km långa ön är ljuvlig och vattnet lika klart som på Filippinerna. Det finns en liten gågata med lite restauranger och shopping, inget stort men jättemysigt.
Vi har latat oss ännu mer och varit på snorkelutflykt. Ja vardagsmat, samma gamla firrar och koraller :) Vi börjar bli bortskämda, Fyy! Men vi är så tacksamma varj dag över att vara här och leva Nu, det gör man aldrig hemma. Vi brukar börja dagen med en strandpromenad, frukost på balkongen och sedan åka på utflykt, åka vidare eller lägga oss på stranden. men inge stress här inte!
Den lilla ön Koh Lipe har tre stränder, lika fina allihopa. Det ligger fina öar runtomkring och fina rev att snorkla eller dyka i. Miljontals fiskar, fina färgglada koraller och såklart 100 andra som trängs och snorklar i samma område. De öde stränderna som vi gjorde stop på under utflykten är inte såå öde vid lunchtid.
Mer svenskt kan det bli. Vi bestämde oss för att åka till Thailand. Billigaste alternativet om man inte vill flyga och eftersom att östkusten har regnperiod (den vill vi inte uppleva igen) så blev det så. Det trodde vi aldrig att vi skulle bestämma oss för eftersom att vi är Tahaianti. Att åka till Thailand är som att åk till Sverige utomlands. Men det kan ju vara kul att se den sidan av Asien också.
Innan vi drog över gränsen åkte vi nattbuss från KL till Langkawi. Resan tog sju timmar och Mikael höll på att bli bortgift. En muslimsk kvinna presenterade sin dotter för Mikael ungefär 20 gånger och putte lite på sin dotter så att hon skull le. Bussarna var stora och bekväma, inte som Laos och Vietnams nattbussar. Efter bussresan gick båten som tog en timme över till Langkawi. Det är en stor ö, liksom stor turistdestination. Egen flygplats, då kommer svensken i flock :) Langkawi var en fin ö. Chenang beach bodde vi på. Tydligen den enda sidan av ön man kan bo på om man har en strikt budget. På Cenang är det kritvit sandstrand, dock grumligt vatten och mycket jellyfish. Sarah brände sig ett par gånger men det blev inga allvarliga skador. Andra fick brännmärken och blåsor.
Vi for vidare efter två dagars sol och bad. På Langkawi vilade vi hela tiden och gjorde inga utflykter förutom till nattmarknaden för att äta från alla BBQ stånd. Vi tog en snabbåt och snabbt gick det. Vårt mål var Koh Lipe, inte lika exploaterat som resterande av Thailand. Mycket spanjorer och italianos och såklart svensken. Stranden på den 2-3 km långa ön är ljuvlig och vattnet lika klart som på Filippinerna. Det finns en liten gågata med lite restauranger och shopping, inget stort men jättemysigt.
Vi har latat oss ännu mer och varit på snorkelutflykt. Ja vardagsmat, samma gamla firrar och koraller :) Vi börjar bli bortskämda, Fyy! Men vi är så tacksamma varj dag över att vara här och leva Nu, det gör man aldrig hemma. Vi brukar börja dagen med en strandpromenad, frukost på balkongen och sedan åka på utflykt, åka vidare eller lägga oss på stranden. men inge stress här inte!
Den lilla ön Koh Lipe har tre stränder, lika fina allihopa. Det ligger fina öar runtomkring och fina rev att snorkla eller dyka i. Miljontals fiskar, fina färgglada koraller och såklart 100 andra som trängs och snorklar i samma område. De öde stränderna som vi gjorde stop på under utflykten är inte såå öde vid lunchtid.
Bestulen, tillbaka i KL
Senast vi skrev var vi påväg till Flores. När vi landat och fått tillbaka vårt baggage märker vi att de klippt upp låset på våra väskor, rotat runt i alla fack och tagit mina smycken. En klocka, tre halsband och armband. Först blir jag rasande, stormar in på Trans nusa kontoret (flygbolaget vi åkte med) den lilla flygplatsen stannar upp när jag högljutt frågar vem som har varit i våra väskor och tagit saker. Det slutar med att de skickar iväg oss med Trans Nusa bilen in till centrum och ännu ett kontor. De bryr sig inte om mitt ärende och låter mig ringa till deras huvudkontor på Bali och flygplatsen Denpasar. Sarah var så rasande, inte bara över att de stulit grejer utan för att de varit runt i våra väskor och klippt upp ett lås. Efter att ha ringt flygplatsen 100 gånger från olika telefoner (eftersom att de inte svarade när de såg att jag ringde) sa de tillslut att han som haft hand om mitt ärende gått hem för dagen fast att han lovat att ringa tillbaka. Detta gjorde Sarah ännu mer rasande.
Vi åkte till polisen. Ingen kunde engelska och Sarah fick med hjälp av en mall för polisanmälan skriva min rapport själv. Mikael gick rundvisning i fängelset bland fångar och vi hade det riktigt trevligt där. Vi blev addade på Facebook av en av poliserna som kunde lite lite engelska.
Vi åkte till polisen. Ingen kunde engelska och Sarah fick med hjälp av en mall för polisanmälan skriva min rapport själv. Mikael gick rundvisning i fängelset bland fångar och vi hade det riktigt trevligt där. Vi blev addade på Facebook av en av poliserna som kunde lite lite engelska.
Vi kunde inte göra mer och vi tillbringade kvällen under ett paraply på de leriga och smutsiga gatorna i Luban banjo.
Dagen efter ankomst var det dax att börja utforska Flores. Vi hade bokat en utflykt till Rinca för att trekka runt på dinousarieön. Komodo dragon är den största ödlan i världen, den äter vattenbufflar och är 3 meter lång och väger 150 kg. Den dödar sitt byte med sitt giftiga bett och den är miljontals år gammal. På vägen dit ser vi massor med delfiner som hoppar framför vår båt. Helt fantastiskt.
Redan vid ankomsthuset ser vi 6 dragons, de har luktat sig till mat och ligger och gäser i en hög. De är grymt stora. Vi trekka ut bland 1200 dragons som finns på ön tillsmamans med en guide och enda vapen en pinne. Trots om de skulle anfalla får man inte skjuta dem. Mikael ser den första och sista dragon 100 meter bort på en sten, hur man nu kan urskilja ett dragonhuvud från en sten. Vi går närmare och den börjar dregla ut sitt gift. Den var nog lite sugen på oss. Vid vår trekking såg vi apor, vattenbufflar och dinousarier.
Det började regna, stigarna förvandlades till floder och efter att Sarah fastnat med sin flippflopp i leran den 4 gången ville vi bara ge upp. Men det regnade för mycket och vem vill sätta sig ned och vila när det finns 1200 dragons som äter kött runtomkring sig. Vi blev så trötta på detta ständiga regnet att vi bestämde oss för att boka ett flyg tillbaka till Bali och boka om flyget från Bali tillbaka till Kuala Lumpur, hem som vi kallar det nuförtiden. Efter ha forskat lit med lokalbefolkningen på Flores trodde de att vägarna hade regnat bort och det är för farligt att ta sig ut med båt till öarna.
När vi kom tillbaka från Rinca, vi såg förresten 7 dragons sammanlagt, gjorde vi som planerat, bokade om flygen. Vi flyr Indonesien och regnet. Men allt stod inte rätt till, Mikaels vad har svullnat upp och vi åker till doktor Maria. Han har en ansträngd vadmuskel som svullnat upp och vi får medicin.
Det blev två dagar på Flores istället för 2 veckor. Det blev 17 dagar i Indonesien istället för 30 dagar.
Det första vi gjorde när vi kom till bali var att skälla lite till på Trans nusa. Sarah fick tillslut pengar för besväret vi lagt ned på grund av någon av deras anställda. Men inga pengar kan ersätta sarahs minnen som hon har med smyckena.
Innan vi flydde från Bali tog vi en utflykt runt ön för att kolla på risterasserna och alla hindutempel. Jättefint och väl värt det.
Nu är vi i Kuala Lumpur igen. Vår favoritstad, hemma. Vi skall besöka Ikea och planera hur vi skall ta oss härnäst. Vi vet inte riktigt mer än att kanske ta oss norrut, eller kanske Singapore eller Thailand. Det får ödet bestämma, vi är på semester och vi har inget flyg att passa först den 2 februari till Australien från Kuala Lumpur.
Bali IGEN
Nu skall vi berätta för er hur vi kom eller var tvungna att åka tillbaka till Bali:)
Efter en heldag på Kuta Lombok for vi vidare till Senggigi, ett litet samhälle som endast verkade bestå av ressäljarbutiker och tomma resort. På vägen dit hamnade vi på en marknad som tydligen är den största på ön. De säljer allt mellan himmel och jord. Djur, frukt, grönsaker och ficklampor. Trafikpolisen fick till och med leda trafiken i kaoset. När vi äntligen, efter att ha köat i 30 minuter, kommer loss stannar vi vid en Musholla (beplats) och chaffören försvinner in för att be en av de dagliga fem bönerna. Stranden skall enligt Lonely planet vara den bästa på Lombok. Vågorna är skyhöga och vi vågade oss inte ned i plurret.
Det var dax för oss att boka en tripp från Lombok till Komodo Rinca, en tredagarstur då man bor på en båt, snorklar, solar och trekkar på Komodo och Rinca ön som kryllar av drakar, alltså som vi kallar dem varaner som äter getter och andra stora kreatur, farliga med andra ord. Men ett besök i Indonesien utan att ha sett de välkända djuren accepteras inte. Men båtturen är inställd hela januari och februari på grund av väder och vind. Vi har råkat hamna under Bali, Java och Lomboks regnperiod som är en månad för tidig i år, det förklarar det vilda havet. Vi bokar istället ett flyg till Bali och sedan Bali till Flores där man lätt kan ta sig till Rinca, men inte Komodo, fortfarande på grund av vädret.
För att fördriva tiden på Lombok bokade vi en dagsutflykt. Vi hade inga stora förväntningar, det var somsagt för att ha något att göra i väntan på att flyget skulle gå på kvällen till Bali. Det blev den mest fantastiska utflykten vi gjort. Vi besökte först en by, det enda spännande var väl en liten skällande hundvalp som Sarah blev förtjust i. Sedan var det dax för trekking till ett vattenfall. Vi bytte till joggingskor, tog med oss paraply och regnkappa. Med utsikt över gröna trädtoppar, risterasser med ett stup på vår vänstra sida gick vi i sammanlagt två timmar. Vi var som förtrollade när vi gick genom den slingriga djungelstigen, det var så vackert att vi bara ville tjuta, leka tarzan och hoppas på att en Phil Collins låt skulle spelas ljudligt genom djungeln. Vi kom fram till Sendang Gile waterfall, det var fantastiskt, det vackraste vi sett. (bilder kommer) Det började regna och vi fortsatte vår tur mot vattenfall nummer 2. Det hade börjat regna så kraftigt att vi inte kunde komma fram till fallet. Vi vände och stigarna vi promenerat på tidigare var översvämmade och små och stora vattenfall började bildas ut för stupet, likom i våra skor. Det var en otrolig trekking trots regnet. Vi for vidare till Monkey forest, och som alla vet så älskar Sarah apor. Vi matade dem ur handen, det var ett 30tal apor som ville ha banan, nötter och salta kex. Mikael satte sig i bilen efter ett tag. Han tycker att apor är oberäknliga djur som kan få för sig att göra vad som helst när som helst. Men dessa apor var så snälla. Utan apbett for vi och handlade mat på ett supermarket och vidare till flygplatsen. Väl på bali igen sov vi en natt på ett okej hotell som hade pool i garaget. Not so nice kanske. Nu befinner vi oss på flygplatsen och snart går flyget vidare till Flores.
Efter en heldag på Kuta Lombok for vi vidare till Senggigi, ett litet samhälle som endast verkade bestå av ressäljarbutiker och tomma resort. På vägen dit hamnade vi på en marknad som tydligen är den största på ön. De säljer allt mellan himmel och jord. Djur, frukt, grönsaker och ficklampor. Trafikpolisen fick till och med leda trafiken i kaoset. När vi äntligen, efter att ha köat i 30 minuter, kommer loss stannar vi vid en Musholla (beplats) och chaffören försvinner in för att be en av de dagliga fem bönerna. Stranden skall enligt Lonely planet vara den bästa på Lombok. Vågorna är skyhöga och vi vågade oss inte ned i plurret.
Det var dax för oss att boka en tripp från Lombok till Komodo Rinca, en tredagarstur då man bor på en båt, snorklar, solar och trekkar på Komodo och Rinca ön som kryllar av drakar, alltså som vi kallar dem varaner som äter getter och andra stora kreatur, farliga med andra ord. Men ett besök i Indonesien utan att ha sett de välkända djuren accepteras inte. Men båtturen är inställd hela januari och februari på grund av väder och vind. Vi har råkat hamna under Bali, Java och Lomboks regnperiod som är en månad för tidig i år, det förklarar det vilda havet. Vi bokar istället ett flyg till Bali och sedan Bali till Flores där man lätt kan ta sig till Rinca, men inte Komodo, fortfarande på grund av vädret.
För att fördriva tiden på Lombok bokade vi en dagsutflykt. Vi hade inga stora förväntningar, det var somsagt för att ha något att göra i väntan på att flyget skulle gå på kvällen till Bali. Det blev den mest fantastiska utflykten vi gjort. Vi besökte först en by, det enda spännande var väl en liten skällande hundvalp som Sarah blev förtjust i. Sedan var det dax för trekking till ett vattenfall. Vi bytte till joggingskor, tog med oss paraply och regnkappa. Med utsikt över gröna trädtoppar, risterasser med ett stup på vår vänstra sida gick vi i sammanlagt två timmar. Vi var som förtrollade när vi gick genom den slingriga djungelstigen, det var så vackert att vi bara ville tjuta, leka tarzan och hoppas på att en Phil Collins låt skulle spelas ljudligt genom djungeln. Vi kom fram till Sendang Gile waterfall, det var fantastiskt, det vackraste vi sett. (bilder kommer) Det började regna och vi fortsatte vår tur mot vattenfall nummer 2. Det hade börjat regna så kraftigt att vi inte kunde komma fram till fallet. Vi vände och stigarna vi promenerat på tidigare var översvämmade och små och stora vattenfall började bildas ut för stupet, likom i våra skor. Det var en otrolig trekking trots regnet. Vi for vidare till Monkey forest, och som alla vet så älskar Sarah apor. Vi matade dem ur handen, det var ett 30tal apor som ville ha banan, nötter och salta kex. Mikael satte sig i bilen efter ett tag. Han tycker att apor är oberäknliga djur som kan få för sig att göra vad som helst när som helst. Men dessa apor var så snälla. Utan apbett for vi och handlade mat på ett supermarket och vidare till flygplatsen. Väl på bali igen sov vi en natt på ett okej hotell som hade pool i garaget. Not so nice kanske. Nu befinner vi oss på flygplatsen och snart går flyget vidare till Flores.
Att planerna blir ändrade titt som tätt gör oss inte så mycket, det är det som gör resan så spännande! We really like it here!
Bali till Gilioarna
Vi tillbringade en dag och två nätter på Bali och Kuta beach. Surfingparadiset, ja det är verkligen inget strandparadis. Smutsig brun sand med 100 tals döda småfiskar längst strandkanten, tur att vi hade boende med swimmingpool, vilket nästan alla boenden har på Kuta. Det kanske inte är så konstigt eftersom att stranden och vattnet är som en stor soptipp. Området kryllar av australiensare som bär på sina surfingbrädor, barer och restauranger. Det var en upplevelse att få se Kuta men vi kommer nog inte att sätta vår fot där igen. Bali har så mycket annat att erbjuda. På ön finns massor med hindutempel och risterasser som vi skall åka och kolla på om några veckor. Det verkar vara en salig blandning av religioner här i Indonesien. Överallt på gatorna ser man deras små offergåvor till gudarna, ett palmblad med kex, blommar och ris. Vi lämnade Kuta en tidig morgon för att åka till Giliöarna som tillhör grannön Lombok.
Kuta beach
Resan tog 9 timmar, den mesta tiden tillbringade vi på färjan mellan Bali och Lombok. Det var en suverän resa, liggplatser på färjan gjorde att man sov bort restiden. Vi tog en minibuss mot Bangsal, helvetet på jorden. Lonely planet vår bibel varnade oss för detta stället. Man måste alltid göra ett litet stop där innan man kan ta båten ut till Giliöarna. En kille som ägde båten fick för sig att han inte hade fått pengar av resbolaget som vi köpt resan av och kunde därför inte ta oss ut till öarna först efter 5 timmar. Vi var båda trötta och hungriga och ville bara komma ut till öarna, så vi tände till rejält. Han sa att om vi inte köper en returnticket till Bali (vilket vi vägrade eftersom att vi ska till Flores motsatt håll) så kommer ni inte med hans båt för han hade inga pengar. Enligt Lonely planet och 100 andra personer på backpacking.se är detta vanligt. Tillslut låtsades vi som inget, ignorerade killen som hoppat på just oss och smet med resterande av gruppen upp på båten, utan någon returnticket. Såhär efteråt har vi forskat lite om denna håla, många turister har fått köpa tillbaka sitt stulna baggage, inte kommit med båtar för att de inte köper någon returnbiljett. Folket verkar vara giriga och mer desperata än vad vi tidigare upplevt. Gili består av tre öar som ligger precis intill varandra, 10-15 min med båt emellan. Gili: Trawanga, Meno och Air. Vi hade jättehöga förväntningar på dessa öar. Vi åkte till den längst ut Trawanga. Ön med mest turister och en partyö. Här finns de lite dyrare hotellen med pool, dyrare restaurangbesök, men det bästa av allt stradbio med nypoppade popcorn.
Stranden är sådär och vattnet är väldigt strömt mellan öarna vilket gör det jobbigt att ta en simtur. Denna ö tyckte vi minst om. Det var torrt och buskigt. Efter en dag och två nätter for vi vidare till den mellersta ön GiliMeno. Mycket bättre strand, trevligare lokalbefolkning och lugnare tempo. Denna Ön gillade vi bäst. Snorklingturerna som man kan göra från alla öar går just hit. Det är kanonrev och massor med fiskar vi aldrig sett förr. 20 meter från stranden och ut i vattnet kan man simma ut och se massor med sköldpaddor, vi såg 9 stycken på bara en kvart. Mikael såg även en manta, det var verkligen det bästa med Giliöarna. Vi tillbringade den sista dagen på GiliAir, den lite mer gröna och tropiska ön. Den är en blandning av Trawanga och Meno, men det var inte så mycket att hänga i julgranen. Förutom sköldpaddorna som fanns utanför stranden här med så blev vi något besvikna på Giliöarna. Vi jämför antagligen för mycket med Filippinerna. Istället för att stanna en vecka på Gili for vi vidare redan efter 4 dagar till Lombok och öns Kuta beach. Tro det eller ej men det finns två Kuta.
Dagen har vi tillbringat på den guldfärgade stranden. Förutom när det kom ett skyfall utan dess like. Men efter regn kommer alltid solsken här i Indonesien. Kuta Lombok är luuugnt och bara ett par andra turister. Det är billigt att bo och äta och vi har stranden för oss själva. mmmm Mikael hälsar God Jul -det var det enda han ville att vi skulle skriva idag (nu är han rastlös, hungrig och kissenödig och vill ut och bada i det turkosa vattnet-allt på samma gång)
Kuta beach
Resan tog 9 timmar, den mesta tiden tillbringade vi på färjan mellan Bali och Lombok. Det var en suverän resa, liggplatser på färjan gjorde att man sov bort restiden. Vi tog en minibuss mot Bangsal, helvetet på jorden. Lonely planet vår bibel varnade oss för detta stället. Man måste alltid göra ett litet stop där innan man kan ta båten ut till Giliöarna. En kille som ägde båten fick för sig att han inte hade fått pengar av resbolaget som vi köpt resan av och kunde därför inte ta oss ut till öarna först efter 5 timmar. Vi var båda trötta och hungriga och ville bara komma ut till öarna, så vi tände till rejält. Han sa att om vi inte köper en returnticket till Bali (vilket vi vägrade eftersom att vi ska till Flores motsatt håll) så kommer ni inte med hans båt för han hade inga pengar. Enligt Lonely planet och 100 andra personer på backpacking.se är detta vanligt. Tillslut låtsades vi som inget, ignorerade killen som hoppat på just oss och smet med resterande av gruppen upp på båten, utan någon returnticket. Såhär efteråt har vi forskat lite om denna håla, många turister har fått köpa tillbaka sitt stulna baggage, inte kommit med båtar för att de inte köper någon returnbiljett. Folket verkar vara giriga och mer desperata än vad vi tidigare upplevt. Gili består av tre öar som ligger precis intill varandra, 10-15 min med båt emellan. Gili: Trawanga, Meno och Air. Vi hade jättehöga förväntningar på dessa öar. Vi åkte till den längst ut Trawanga. Ön med mest turister och en partyö. Här finns de lite dyrare hotellen med pool, dyrare restaurangbesök, men det bästa av allt stradbio med nypoppade popcorn.
Stranden är sådär och vattnet är väldigt strömt mellan öarna vilket gör det jobbigt att ta en simtur. Denna ö tyckte vi minst om. Det var torrt och buskigt. Efter en dag och två nätter for vi vidare till den mellersta ön GiliMeno. Mycket bättre strand, trevligare lokalbefolkning och lugnare tempo. Denna Ön gillade vi bäst. Snorklingturerna som man kan göra från alla öar går just hit. Det är kanonrev och massor med fiskar vi aldrig sett förr. 20 meter från stranden och ut i vattnet kan man simma ut och se massor med sköldpaddor, vi såg 9 stycken på bara en kvart. Mikael såg även en manta, det var verkligen det bästa med Giliöarna. Vi tillbringade den sista dagen på GiliAir, den lite mer gröna och tropiska ön. Den är en blandning av Trawanga och Meno, men det var inte så mycket att hänga i julgranen. Förutom sköldpaddorna som fanns utanför stranden här med så blev vi något besvikna på Giliöarna. Vi jämför antagligen för mycket med Filippinerna. Istället för att stanna en vecka på Gili for vi vidare redan efter 4 dagar till Lombok och öns Kuta beach. Tro det eller ej men det finns två Kuta.
Dagen har vi tillbringat på den guldfärgade stranden. Förutom när det kom ett skyfall utan dess like. Men efter regn kommer alltid solsken här i Indonesien. Kuta Lombok är luuugnt och bara ett par andra turister. Det är billigt att bo och äta och vi har stranden för oss själva. mmmm Mikael hälsar God Jul -det var det enda han ville att vi skulle skriva idag (nu är han rastlös, hungrig och kissenödig och vill ut och bada i det turkosa vattnet-allt på samma gång)
Vulkaner och 4 grader
När vi ändå skulle ta oss till Bali passade vi på att göra några stop på vägen på Java ön som vi skulle åka igenom. Det var Bromo och Ijen vulkanerna som lockade. Vi köpte en ordnad tur med förare och hela paketet.
Resan mot Bromo blev en heldagstur med minibuss tillsammans med en salig blandning nationaliteter, ryssar, amerikaner från NYC, kines, holländare och schweizare och vi svenne bananer. Denna dag åkte vi bara buss och gjorde några toalettstop och lunchstop. Landskapet på Java är grönt och med risfält så långt ögat når. Vi kom in i ett skyoväder och vi lovar att när det regnar här då är det som att himmelen öppnar sig. Det började åska och vi såg hur blixtar liksom armar sträcker sig ned över risfälten. Vi kommer in i ett område där en tromb härjat. Träd låg på vägen, plåttak hade flygit av husen och det var mycket skräp och stök. Körande på fel sida av vägen (vänstertrafik) fortsatte vi vår resa uppåt i bergen. Regnet hade avtagit och vi slingrade oss upp för branta små vägar med 100 meters stup på vår vänstra sida. Tur att det var mörkt :) Landskapet blev allt lummigare och bergigare. Vi såg ett par andra vulkaner på från vägen. Häftigt var det!
När man besöker Bromo är det meningen att man vill se vulkanen vid soluppgången. Vid 3.30 gav vi oss iväg mot viewpoint, ett högre berg än vad vulkanen är. Vi åkte med specialbyggda jeepar för att komma upp för de branta vägarna. Soluppgången över den aktiva och rykande Bromo var fantastisk. (vill tillägga att det var 4 grader på berget och vi hyrde vinterjackor på plats.) Vi åkte vidare ned för berget och genom kolsvart sandöken för att bestiga vulkanen. På hästryggen skrittade vi mot vulkanen tills det blev såpass brant att vi själva var tvungna att gå. Det var en cool känsla att sitta på hästryggen genom sandöknen med den rykande Bromo i sikte. Att bestiga en vulkan är egentligen inte så jobbigt, om man är helt friskt :) Det tar ungefär 20 minuter. Bromo brummade sig och röken steg mot skyn. Vi som är en aning höjdrädda gick ned innan de andra då det sluttar väldigt brant.
Vi for tillbaka till hotellet. Äntligen såg man berglandskapet där vi hade sovit över natten. Byborna har byggt sina små hus i branta sluttningar och de har sina odlingar runtomkring. De rider på "gatorna" och hela samhället är bara det värt att besöka.
Det blev dax för oss att åka vidare mot Ijen som vi skulle bestiga nästkommande morgon. Efter en hel dags körning kom vi slutligen till en liten by med endast ett hotell. Rummen var det värsta vi sett och vi bytte två gånger. Det var inte rent och de visste nog inte vad "städa toaletten" var. Usch! Efter att ha legat som en stel pinne hela natten väcktes vi av "nu ber vi tjatet" klockan 3:45. Det är en man som habala habalar sig i en kvart så att ingen ska missa det viktiga tillfället. Genom kaffe och te plantage for vi mot Ijen tidigt på morgonen. Vi hade fått i oss en tugga av den äckliga frukosten som serverades. Vitt rostbröd med smör och chokladströssel urk. Vi blir stående en stund bakom en lastbil som fastnat i en sluttande backe med ett 30tal passagerare på det öppna flaket. Detta måste vara deras lokalbuss. Ijen ligger mellan berg och det är lite svårare och tar längre tid att ta sig upp. De utvinner svavel från vulkanen och arbetarna går upp och ned dagligen med 18 kg svavel på axlarna. De har två korgar på vardera sida som de stoppar de stora blocken i. Tungt arbete och vägen upp från själva vulkanen är farlig och tung. De tjänar 4 kr per lass för att först liksom vi gå upp för den långa och branta vägen upp för berget, ned i själva kraten där de hackar till sig blocken, upp för en slingrig bergsstig som är smaaaal och ned hela vägen där de kom ifrån. De får bara göra ett till två lass per dag. Nere i kraten ryker det för fullt från vulkanen och det blir svårt att andas. Vi gick bara ned en bit men eftersom att det är farligt att andas in all rök bestämde vi oss för att gå uppåt igen. Det blev för många risky möten med männen med korgarna. Vägen var för smal för att få plats med turister och arbetarna. Utsikten över Ijen är vacker. I mitten ligger en turkosblå sjö.
Resan mot Bromo blev en heldagstur med minibuss tillsammans med en salig blandning nationaliteter, ryssar, amerikaner från NYC, kines, holländare och schweizare och vi svenne bananer. Denna dag åkte vi bara buss och gjorde några toalettstop och lunchstop. Landskapet på Java är grönt och med risfält så långt ögat når. Vi kom in i ett skyoväder och vi lovar att när det regnar här då är det som att himmelen öppnar sig. Det började åska och vi såg hur blixtar liksom armar sträcker sig ned över risfälten. Vi kommer in i ett område där en tromb härjat. Träd låg på vägen, plåttak hade flygit av husen och det var mycket skräp och stök. Körande på fel sida av vägen (vänstertrafik) fortsatte vi vår resa uppåt i bergen. Regnet hade avtagit och vi slingrade oss upp för branta små vägar med 100 meters stup på vår vänstra sida. Tur att det var mörkt :) Landskapet blev allt lummigare och bergigare. Vi såg ett par andra vulkaner på från vägen. Häftigt var det!
När man besöker Bromo är det meningen att man vill se vulkanen vid soluppgången. Vid 3.30 gav vi oss iväg mot viewpoint, ett högre berg än vad vulkanen är. Vi åkte med specialbyggda jeepar för att komma upp för de branta vägarna. Soluppgången över den aktiva och rykande Bromo var fantastisk. (vill tillägga att det var 4 grader på berget och vi hyrde vinterjackor på plats.) Vi åkte vidare ned för berget och genom kolsvart sandöken för att bestiga vulkanen. På hästryggen skrittade vi mot vulkanen tills det blev såpass brant att vi själva var tvungna att gå. Det var en cool känsla att sitta på hästryggen genom sandöknen med den rykande Bromo i sikte. Att bestiga en vulkan är egentligen inte så jobbigt, om man är helt friskt :) Det tar ungefär 20 minuter. Bromo brummade sig och röken steg mot skyn. Vi som är en aning höjdrädda gick ned innan de andra då det sluttar väldigt brant.
Vi for tillbaka till hotellet. Äntligen såg man berglandskapet där vi hade sovit över natten. Byborna har byggt sina små hus i branta sluttningar och de har sina odlingar runtomkring. De rider på "gatorna" och hela samhället är bara det värt att besöka.
Det blev dax för oss att åka vidare mot Ijen som vi skulle bestiga nästkommande morgon. Efter en hel dags körning kom vi slutligen till en liten by med endast ett hotell. Rummen var det värsta vi sett och vi bytte två gånger. Det var inte rent och de visste nog inte vad "städa toaletten" var. Usch! Efter att ha legat som en stel pinne hela natten väcktes vi av "nu ber vi tjatet" klockan 3:45. Det är en man som habala habalar sig i en kvart så att ingen ska missa det viktiga tillfället. Genom kaffe och te plantage for vi mot Ijen tidigt på morgonen. Vi hade fått i oss en tugga av den äckliga frukosten som serverades. Vitt rostbröd med smör och chokladströssel urk. Vi blir stående en stund bakom en lastbil som fastnat i en sluttande backe med ett 30tal passagerare på det öppna flaket. Detta måste vara deras lokalbuss. Ijen ligger mellan berg och det är lite svårare och tar längre tid att ta sig upp. De utvinner svavel från vulkanen och arbetarna går upp och ned dagligen med 18 kg svavel på axlarna. De har två korgar på vardera sida som de stoppar de stora blocken i. Tungt arbete och vägen upp från själva vulkanen är farlig och tung. De tjänar 4 kr per lass för att först liksom vi gå upp för den långa och branta vägen upp för berget, ned i själva kraten där de hackar till sig blocken, upp för en slingrig bergsstig som är smaaaal och ned hela vägen där de kom ifrån. De får bara göra ett till två lass per dag. Nere i kraten ryker det för fullt från vulkanen och det blir svårt att andas. Vi gick bara ned en bit men eftersom att det är farligt att andas in all rök bestämde vi oss för att gå uppåt igen. Det blev för många risky möten med männen med korgarna. Vägen var för smal för att få plats med turister och arbetarna. Utsikten över Ijen är vacker. I mitten ligger en turkosblå sjö.
Efter dessa vulkanbesök var vi trötta och hungriga. Vi stannade bara på ofrächa vägkrogar och maten växte i munnen. Det blev mycket marie kex och bananer.
Chaffören hade lovat oss att vi skulle komma till Bali klockan 3 på eftermiddagen. Men vi blev tvungna att åka tillbaka i fel riktning för att byta buss och hämta några andra passagerare. Vi kom till Bali Kuta beach vid klockan 23.00 klockan 23:20 hade vi hittat boende. Iskall dusch och hopp i säng.
Idag skall vi sola och bada på Kuta beach den mest kända stranden. Hela Kuta är uppbyggt för turismen och surfing. Här ligger surfingmärkesaffärerna och barerna på rad. Vi kanske stannar ett par dagar men skall snart bege oss till det resterande öriket i Indonesien.
Det blir inte alltid som man tankt sig
I vårt förra dagboksinlägg skrev vi att vi skulle vidare till Kota Kinbalu redan den 1 januari. Vi åkte som planerat till Clark där AirAsia skulle ta oss till Malaysia. (Clark-där endast ensamma gubbar semestrar och köper sex, 10,000 tjejer är prostituerade) När vi kommer fram och ska checka in har planet redan åkt. Vi hade bokat flyget redan i augusti och i oktober ändare de schema utan att informera oss. Det var fler än vi som missat detta och nästa plan skulle gå om ett dygn. Vi skulle fortfarande hinna vårt flyg från Kota Kinbalu till Jakarta dagen därpå.
Det var bara att dra in till stan Angels och hitta ett hotell. Vi fann ett med pool till ett okej pris. Ja inga bordeller i sikte iallafall. Under frukosten nästa morgon kommer det en tjej iklädd vi vet inte vad. String och en genomskinlig "kappa" och sätter sig med sitt sällskap vid bordet intill. Vid de övriga borden sitter det slemproppar till gubbar och dreglar. Men inte Sarahs Mikael, situationen var mest komisk :)
Vi kom slutligen fram till Kota Kinbalu utan några ändrade scheman. Vi vill tillägga att AirAsia stod för kostnaden som blev av ändringen av biljetten. Väntan där blev tre timmar innan flyget till Jakarta avgick, under tiden proppade vi i oss godis. Vi kom fram under natten till Jakarta, boendet på flygplatsen var fullt och eftersom att vi skulle ta bussen från flygplatsen vid fem på morgonen till tågstationen så bestämde vi oss för att leka uteliggare och sova på en bänk utanför polisstationen där en polis vaktade hela natten, som att sova i ett varmt rum vi kände ingen större skillnad alls. Toaletterna var väl ingen höjdare dock. Då föredrar vi riktiga toalettstolar istället för hål i golvet. De verkar heller inte använda toapapper då det endast finns rumpdusch USCH! Tur att vi har några rullar i lager.
Under morgonen var det dax för oss att åka till Gambir tågstation. Vi köpte en biljett till Yogyakarta 8,5 timmar. Tågen var huuuur bra som helst, SJ har inte kommit långt! Säten som man kunde luta till liggande ställning och det serverades middag, värsta lyxresa. TV som sände filmer och musikvideos. Ja musikvideorna var väl inget att hänga i julgranen. Alla handalde om kärlek en kille som var kär i en tjej som sprang och jaga varandra.
Yogyakarta är en stor stad med mysiga gränder och marknader. Det var över förväntan mysigt. Vi bor i närheten av tågstationen på ett jättebra, fräscht, billigt backpackerställe. Det är så vi gillar bäst att bo. Folk som bor på sådana ställen blir som en liten familj med gemensamt vardagsrum, man pratar och delar med sig av information om resrutter osv. Från Yogykarta kan man besöka en mängd olika tempel. Idag besökte vi två av dem. Det första heter Borubodur, templet är det största buddist-templet i världen och
riktigt imponerande. Några stackare har släpat dit 60 000 kubikmeter sten och byggt ett gigantiskt tempel i form av en symmetrisk stupa. Det finns hundratals Buddha-figurer samt hundratals meter med utmejslade stenfigurer, ofta Buddha i olika scenarios. Minst sagt imponerande. Det andra vi besökte var Prambanan från 800-talet. Det består av tre gårdsplan och tempel som omger tre helgedomar dedikerade till den hinduiska treenigheten Shiva, Vishnu och Brahma.
Det var bara att dra in till stan Angels och hitta ett hotell. Vi fann ett med pool till ett okej pris. Ja inga bordeller i sikte iallafall. Under frukosten nästa morgon kommer det en tjej iklädd vi vet inte vad. String och en genomskinlig "kappa" och sätter sig med sitt sällskap vid bordet intill. Vid de övriga borden sitter det slemproppar till gubbar och dreglar. Men inte Sarahs Mikael, situationen var mest komisk :)
Vi kom slutligen fram till Kota Kinbalu utan några ändrade scheman. Vi vill tillägga att AirAsia stod för kostnaden som blev av ändringen av biljetten. Väntan där blev tre timmar innan flyget till Jakarta avgick, under tiden proppade vi i oss godis. Vi kom fram under natten till Jakarta, boendet på flygplatsen var fullt och eftersom att vi skulle ta bussen från flygplatsen vid fem på morgonen till tågstationen så bestämde vi oss för att leka uteliggare och sova på en bänk utanför polisstationen där en polis vaktade hela natten, som att sova i ett varmt rum vi kände ingen större skillnad alls. Toaletterna var väl ingen höjdare dock. Då föredrar vi riktiga toalettstolar istället för hål i golvet. De verkar heller inte använda toapapper då det endast finns rumpdusch USCH! Tur att vi har några rullar i lager.
Under morgonen var det dax för oss att åka till Gambir tågstation. Vi köpte en biljett till Yogyakarta 8,5 timmar. Tågen var huuuur bra som helst, SJ har inte kommit långt! Säten som man kunde luta till liggande ställning och det serverades middag, värsta lyxresa. TV som sände filmer och musikvideos. Ja musikvideorna var väl inget att hänga i julgranen. Alla handalde om kärlek en kille som var kär i en tjej som sprang och jaga varandra.
Yogyakarta är en stor stad med mysiga gränder och marknader. Det var över förväntan mysigt. Vi bor i närheten av tågstationen på ett jättebra, fräscht, billigt backpackerställe. Det är så vi gillar bäst att bo. Folk som bor på sådana ställen blir som en liten familj med gemensamt vardagsrum, man pratar och delar med sig av information om resrutter osv. Från Yogykarta kan man besöka en mängd olika tempel. Idag besökte vi två av dem. Det första heter Borubodur, templet är det största buddist-templet i världen och
riktigt imponerande. Några stackare har släpat dit 60 000 kubikmeter sten och byggt ett gigantiskt tempel i form av en symmetrisk stupa. Det finns hundratals Buddha-figurer samt hundratals meter med utmejslade stenfigurer, ofta Buddha i olika scenarios. Minst sagt imponerande. Det andra vi besökte var Prambanan från 800-talet. Det består av tre gårdsplan och tempel som omger tre helgedomar dedikerade till den hinduiska treenigheten Shiva, Vishnu och Brahma.
När vi gick runt bland tempel, budda statyer och turister hör man "nu ska vi be signalen" och så ber de. Men de verkar tvätta sig noga noga innan.
Vi har förresten inte berättat att Sarah har feber. Någonstans under resan från Manila till Clark hoppade bacillerna på henne. Imorgon skall vi åka vidare med buss mot Bali (Turistbuss) så vi får hoppas att feberbacillerna är borta. Vi har besökt apoteket. De har allt och lite till och säkert starkare mediciner än hemma :) Annars mår vi fint !! Mot Bali!
Hejda filli
För nästan exakt fem veckor sedan landade vi i Filippinerna. Vad tiden gått fort. Vi är mer än nöjda med vår vistelse här trots vulkanutbrott och politiska mördare.
Vi har besökt 10 öar plus alla små härliga små sanddynor med lite regnskog i mitten öarna. Filippinerna överträffade alla våra förväntningar, som man alltid skriver här på resdagboken-ett paradis. Samtidigt känns det skönt att åka vidare och se annat än paradisstränder, luriga taxichafförer (Filippinare gillar inte backpackers, så fort de ser en vit man ser man dollartecken i ögonen, LURA LURA och åter Lura, turistpriser och lokalbefolkningspriser. När det visar sig att man hellre betalar en femma för bussen som tar en halvtimme längre än en taxi som kostar 300 sek blir de sura. De vill bara tjäna pengar på en.) Vi kommer inte heller sakna de ohjälpsamma receptionisterna. (Inte alla men många)
Boracay lämnade vi på nyårsaftonsmorgon med en tår i ögat. Trots att det var ett samhälle för turister så tyckte vi om det, det var verkligen semester på semestern. Under eftermiddagen flög vi till Manila, inte vårt favoritställe på jorden precis. Men vistelsen här blev bra. Vi bodde i den rika delen Makati som är en aning turistvänligare ställe. Dyrare ja, men om man vill slippa bo i samma byggnad som 20 bordeller, inte kunna gå ut på gatan utan att bli rånad och se massa uteliggarfamiljer så var det helt klart värt priset. Vårt rum var lika stort som vår etta i Göteborg. Stort för att vara ett hotellrum och litet för att vara en lägenhet :) Vi tog taxi till och från det närliggande varuhuset där också Hardrockcafe låg. Vi bokade bord och tillbringade vår nyårsaftonskväll där tillsammans med massa andra turister och ett Liveband ZOO. Runt om i staden sköts det upp raketer mellan de höga skyskraporna. Det lät som bomber och kulsprutor.
Idag ska vi tillbringa sista timmarna på Mega Mall. Ja ett stort varuhus. Här finns allt, kilometerlånga gångar med affärer där de säljer allt mellan himmel och jord. Bra tidsfördriv. Det finns dessutom en stooor spelhall, bio, restauanger och bowling. Sådana varuhus hittar man överallt i storstäderna.
Ikväll flyger vi från Clark, 2 timmar med buss från Mega Mall med Philtranco bussbolag. Vid åttatiden landar vi i Kota Kinabalu för att sedan åka vidare till Indonesien. Indonesien nästa.
Vi har besökt 10 öar plus alla små härliga små sanddynor med lite regnskog i mitten öarna. Filippinerna överträffade alla våra förväntningar, som man alltid skriver här på resdagboken-ett paradis. Samtidigt känns det skönt att åka vidare och se annat än paradisstränder, luriga taxichafförer (Filippinare gillar inte backpackers, så fort de ser en vit man ser man dollartecken i ögonen, LURA LURA och åter Lura, turistpriser och lokalbefolkningspriser. När det visar sig att man hellre betalar en femma för bussen som tar en halvtimme längre än en taxi som kostar 300 sek blir de sura. De vill bara tjäna pengar på en.) Vi kommer inte heller sakna de ohjälpsamma receptionisterna. (Inte alla men många)
Boracay lämnade vi på nyårsaftonsmorgon med en tår i ögat. Trots att det var ett samhälle för turister så tyckte vi om det, det var verkligen semester på semestern. Under eftermiddagen flög vi till Manila, inte vårt favoritställe på jorden precis. Men vistelsen här blev bra. Vi bodde i den rika delen Makati som är en aning turistvänligare ställe. Dyrare ja, men om man vill slippa bo i samma byggnad som 20 bordeller, inte kunna gå ut på gatan utan att bli rånad och se massa uteliggarfamiljer så var det helt klart värt priset. Vårt rum var lika stort som vår etta i Göteborg. Stort för att vara ett hotellrum och litet för att vara en lägenhet :) Vi tog taxi till och från det närliggande varuhuset där också Hardrockcafe låg. Vi bokade bord och tillbringade vår nyårsaftonskväll där tillsammans med massa andra turister och ett Liveband ZOO. Runt om i staden sköts det upp raketer mellan de höga skyskraporna. Det lät som bomber och kulsprutor.
Idag ska vi tillbringa sista timmarna på Mega Mall. Ja ett stort varuhus. Här finns allt, kilometerlånga gångar med affärer där de säljer allt mellan himmel och jord. Bra tidsfördriv. Det finns dessutom en stooor spelhall, bio, restauanger och bowling. Sådana varuhus hittar man överallt i storstäderna.
Ikväll flyger vi från Clark, 2 timmar med buss från Mega Mall med Philtranco bussbolag. Vid åttatiden landar vi i Kota Kinabalu för att sedan åka vidare till Indonesien. Indonesien nästa.
Bantayan-Cebu-Boracay
Här förflyttar vi oss fort. Filippinerna är lätt och billigt att resa i. Cebu pacific säljer flygbiljetter mellan öarna för ett par hundralappar och bussar och färjor kostar desto mindre.
Den sista dagen på Bantayan njöt vi av brakarefrukosten som de serverade. Det är nog den godaste osten vi smakat någonsin. Vi solade och badade och tillbringade eftermiddagen på floatingbar, en bar mitt ute i havet. Guppande och härligt. Vi hade gott sällskap av paren vi träffade i bankomatkön. Lustigt att man helt plötsligt firar jul med några man träffar i en bankomatkö, det hade aldrig hänt i Sverige!
Vi hyrde tv och film upp till vårt rum. Att en sådan annars så självklar sak kan uppskattas så mycket.
Vi ville vidare till Boracay, vi åkte via Cebu city och tillbringade en natt på samma hotell som tidigare.
Väntan på flygplatsen i Cebu nästa dag blev låång. Planen som skulle gå till Boracay var knappt halvfulla därför satte de alla resenärer på ett och samma flyg på eftermiddagen istället. Surt nog.. Vi kom lagom till solnedgången, vackert! Vi gick runt i en timmes tid på white beach som är turiststråket. Och ja turister kan man säga att det kryllade av. Vi visste och hade varnats för att Boracay är det turisttätaste ön på Filippinerna, men vi hade nog inte väntat oss detta. BARA turister restauranger barer hotell på hotell ihopbyggt. Vi hittade slutligen ett bra boende för ett bra pris, och då är ett bra pris 1000 peso lika med 160 sek (vilket är dyrt om man jämför med andra ställen på Filippinerna)
Stranden är trots allt charmig med kokospalmer längst den 3 km långa vita strandremsan. Vi kom på att om man ställer klockan på 6 på morgonen borde vi få stranden för oss själva, gå en morgonpromenad längst stranden är ju inte fel innan solen steker hett. FEL, alla kritvita koreaner (det är fint att vara vit i Korea) passade på att vistas ute innan solen tittade fram och riskerade att färga deras bleka kroppar. Det var lika mycket folk som vid vilken timme som helst. Trots detta har vi fortsatt med våra promenader varje dag, 2 timmar har det tagit oss för att gå fram och tillbaka, skönt!
Boracay har trots allt alla turister och lokalbefolkning som säger HEj på svenska (som vi hatar) varit kanon. Fantastiskt vacker Ö och då ska vi inte tala om det pool liknande vattnet crystal clear.
Idag sista dagen innan nyårsfirandet i Manila har vi varit uppe på en utkikspunkt. Apor överallt och fin utsikt över den lilla öns 30 stränder.
Imorgon blir det andra bullar, back to real Filippinerna Manila och nyårsfirande i Makati som skall vara tryggt. Vi kommer sakna er Sara och Arvid som vi annars brukar fira nyår tillsammans med :(
Vi skriver igen nästa år :) Gott nytt 2010 året då vi kommer tillbaka igen.. hehehe
Den sista dagen på Bantayan njöt vi av brakarefrukosten som de serverade. Det är nog den godaste osten vi smakat någonsin. Vi solade och badade och tillbringade eftermiddagen på floatingbar, en bar mitt ute i havet. Guppande och härligt. Vi hade gott sällskap av paren vi träffade i bankomatkön. Lustigt att man helt plötsligt firar jul med några man träffar i en bankomatkö, det hade aldrig hänt i Sverige!
Vi hyrde tv och film upp till vårt rum. Att en sådan annars så självklar sak kan uppskattas så mycket.
Vi ville vidare till Boracay, vi åkte via Cebu city och tillbringade en natt på samma hotell som tidigare.
Väntan på flygplatsen i Cebu nästa dag blev låång. Planen som skulle gå till Boracay var knappt halvfulla därför satte de alla resenärer på ett och samma flyg på eftermiddagen istället. Surt nog.. Vi kom lagom till solnedgången, vackert! Vi gick runt i en timmes tid på white beach som är turiststråket. Och ja turister kan man säga att det kryllade av. Vi visste och hade varnats för att Boracay är det turisttätaste ön på Filippinerna, men vi hade nog inte väntat oss detta. BARA turister restauranger barer hotell på hotell ihopbyggt. Vi hittade slutligen ett bra boende för ett bra pris, och då är ett bra pris 1000 peso lika med 160 sek (vilket är dyrt om man jämför med andra ställen på Filippinerna)
Stranden är trots allt charmig med kokospalmer längst den 3 km långa vita strandremsan. Vi kom på att om man ställer klockan på 6 på morgonen borde vi få stranden för oss själva, gå en morgonpromenad längst stranden är ju inte fel innan solen steker hett. FEL, alla kritvita koreaner (det är fint att vara vit i Korea) passade på att vistas ute innan solen tittade fram och riskerade att färga deras bleka kroppar. Det var lika mycket folk som vid vilken timme som helst. Trots detta har vi fortsatt med våra promenader varje dag, 2 timmar har det tagit oss för att gå fram och tillbaka, skönt!
Boracay har trots allt alla turister och lokalbefolkning som säger HEj på svenska (som vi hatar) varit kanon. Fantastiskt vacker Ö och då ska vi inte tala om det pool liknande vattnet crystal clear.
Idag sista dagen innan nyårsfirandet i Manila har vi varit uppe på en utkikspunkt. Apor överallt och fin utsikt över den lilla öns 30 stränder.
Imorgon blir det andra bullar, back to real Filippinerna Manila och nyårsfirande i Makati som skall vara tryggt. Vi kommer sakna er Sara och Arvid som vi annars brukar fira nyår tillsammans med :(
Vi skriver igen nästa år :) Gott nytt 2010 året då vi kommer tillbaka igen.. hehehe
Solnedgång vid Boracay
Jul pa Bantayan
Vi vill först börja med att önska God Jul till alla våra trogna läsare. Idag på självaste julafton började vi med en promenad på stranden och en brakarefrukost. Vi bor på ett norskägt hotell med jättebra service och fina rum. Det är många skandinavier som driver sina business här på ön tillsammans med en Filippina kvinna. Turisterna som vi träffat består också bara av skandinavier. Jaja sålänge menyerna är på engelska är vi nöjda :)
Vi blev kvar på Malapascua island. Efter provdyket blev Mikael helt såld så han har pluggat dykteori och dykt 2-3 gånger om dagen i tre dagar. Han klarade teoriprovet på första försöket så nu får han lov att dyka till 18 meter :)
Bantayan Island är grannön till Malapascua, en aning större 6 mil i omkrets. Det finns inga fina rev att snorkla eller dyka vid så det blir mycket solande och badande och moppetur. Igår dagen före dopparedagen tog våra pengar slut. Bankomater växer inte på träd i detta land. Vi tog oss till Bantayan town och tillbringade 1 timme i bankomatkön, det verkar inte som att en enda Filippino har använt sina bankomatkort eftersom att var och varannan behövde hjälp med att ta ut pengar. Vi tillbringade vår timme tillsammans med två andra svenska par. När det väl var vår tur tog bankomaten inte vårt kort och noll kr på visa kortet, skit! Vi fick helt enkelt gå ur kön, ringa telefonbanken och köa i 1,40 h Igen, idag kanske pengarna skulle vara slut.
Julkvällen skall vi fira tillsammans med Martin Emelie Nicole och Vincent, de från bankomatkön, så det kan väl inte bli mer svenskt än så här :) Trots alla tiggarungar som springer efter en och sjunger julsånger och slutar med ordet MONEY så nä vi kan inte påstå att vi har någon julkänsla alls :)
Vi blev kvar på Malapascua island. Efter provdyket blev Mikael helt såld så han har pluggat dykteori och dykt 2-3 gånger om dagen i tre dagar. Han klarade teoriprovet på första försöket så nu får han lov att dyka till 18 meter :)
Bantayan Island är grannön till Malapascua, en aning större 6 mil i omkrets. Det finns inga fina rev att snorkla eller dyka vid så det blir mycket solande och badande och moppetur. Igår dagen före dopparedagen tog våra pengar slut. Bankomater växer inte på träd i detta land. Vi tog oss till Bantayan town och tillbringade 1 timme i bankomatkön, det verkar inte som att en enda Filippino har använt sina bankomatkort eftersom att var och varannan behövde hjälp med att ta ut pengar. Vi tillbringade vår timme tillsammans med två andra svenska par. När det väl var vår tur tog bankomaten inte vårt kort och noll kr på visa kortet, skit! Vi fick helt enkelt gå ur kön, ringa telefonbanken och köa i 1,40 h Igen, idag kanske pengarna skulle vara slut.
Julkvällen skall vi fira tillsammans med Martin Emelie Nicole och Vincent, de från bankomatkön, så det kan väl inte bli mer svenskt än så här :) Trots alla tiggarungar som springer efter en och sjunger julsånger och slutar med ordet MONEY så nä vi kan inte påstå att vi har någon julkänsla alls :)
Vi har hört om er vita jul, det var ju lite synd att man missade den! Hoppas allt är bra hemma och att snön inte hinner regna bort! God Jul :D
