Tsunamin kom aldrig
Nu ska vi berätta om våra senaste sju dagar på de små paradisöarna Rarotonga och Aitutaki.
Fisketuren vi for på var allt annat än rolig, enligt Sarah. Hon försökte med jämna mellanrum sova bort illamåendet som de 5 meter höga vågorna orsakade. Inte vad vi är vana vid i vår lugna lagun. Inte så konstigt med de höga vågorn eftersom att det sluttar 600 meter precis utanför lagunen och att vi är mitt ute i ingenstans. Spänningen var stor bland Mikael och de andra. Vi fick napp, men firren bet sönder draget på mitten, en haj?? För två veckor sedan fick båtmannen en tigerhaj på 4 meter. WOW vilken fångst.
Det var dax för oss att åka till Aitutaki, en ö mer söderut. The pearl of the ocean som den kallas.
För två veckor sedan träffades ön av cyklonen Pat som totalförstörde ön. 90% av husen är skadade, utan tak eller bortblåsta. Deras värsta storm som de kan komma ihåg. Oftast är stormarna bara starka vindar.
Vid landning såg vi palmer som låg som plockepinn, träden är utan löv och blommar och all frukt som bananer, mangos och ananas är bortblåsta. Ett förstört paradis.
Flygterminalen var utan tak, det låg fullt med regnvatten på golvet. Readan innan vi for hit var vi medvetna om förstörelserna och vi hade inte bokat boende eftersom att vi inte visste vilka hotell som stod kvar. Det ordnae sig, alla är så hjälpsamma här ute på öarna. De reade ut boenderna till halva priset. 120 nzdollar+ 660 sek per natt. Något dyrare än vad vi är vana vid :) För det priset fick vi en lägenhet. Och eftersom att det inte finns några restauranger förutom på resorten passade det perfekt då vi kunde laga vår egen mat. Ön är jätteliten, finns små mataffärer och ett postkontor. Souvenirer? Glöm det. Sarah plockade snäckor på stranden istället.
Vi har varit runt på moppe . Många som bor i tält och röda korset och armen är här och hjälper de drabbade. Det är verkligen tråkigt att se all förstörelse som Pat orsakat. Vi hjälpte stället som vi bodde på. Krattade stranden, plockade kokosnötter och palmblad. Detta uppskattades mycket eftersom att de har fullt upp med deras avslitna tak.
Fisketuren vi for på var allt annat än rolig, enligt Sarah. Hon försökte med jämna mellanrum sova bort illamåendet som de 5 meter höga vågorna orsakade. Inte vad vi är vana vid i vår lugna lagun. Inte så konstigt med de höga vågorn eftersom att det sluttar 600 meter precis utanför lagunen och att vi är mitt ute i ingenstans. Spänningen var stor bland Mikael och de andra. Vi fick napp, men firren bet sönder draget på mitten, en haj?? För två veckor sedan fick båtmannen en tigerhaj på 4 meter. WOW vilken fångst.
Det var dax för oss att åka till Aitutaki, en ö mer söderut. The pearl of the ocean som den kallas.
För två veckor sedan träffades ön av cyklonen Pat som totalförstörde ön. 90% av husen är skadade, utan tak eller bortblåsta. Deras värsta storm som de kan komma ihåg. Oftast är stormarna bara starka vindar.
Vid landning såg vi palmer som låg som plockepinn, träden är utan löv och blommar och all frukt som bananer, mangos och ananas är bortblåsta. Ett förstört paradis.
Flygterminalen var utan tak, det låg fullt med regnvatten på golvet. Readan innan vi for hit var vi medvetna om förstörelserna och vi hade inte bokat boende eftersom att vi inte visste vilka hotell som stod kvar. Det ordnae sig, alla är så hjälpsamma här ute på öarna. De reade ut boenderna till halva priset. 120 nzdollar+ 660 sek per natt. Något dyrare än vad vi är vana vid :) För det priset fick vi en lägenhet. Och eftersom att det inte finns några restauranger förutom på resorten passade det perfekt då vi kunde laga vår egen mat. Ön är jätteliten, finns små mataffärer och ett postkontor. Souvenirer? Glöm det. Sarah plockade snäckor på stranden istället.
Vi har varit runt på moppe . Många som bor i tält och röda korset och armen är här och hjälper de drabbade. Det är verkligen tråkigt att se all förstörelse som Pat orsakat. Vi hjälpte stället som vi bodde på. Krattade stranden, plockade kokosnötter och palmblad. Detta uppskattades mycket eftersom att de har fullt upp med deras avslitna tak.
Vi for ut på en laguntripp. Tyvärr var Sarah (en ny orkan) på gång så vädret blev sämre så vi kunde inte genomföra hela trippen. Men vi snorklade och såg jättemusslorna som lever här, kryllar med småfisk och vattnet är pool. Det ligger småöar ute i lagunen. Oförstörda efter Pat, vackra orörda och små paradis. Lunchen åt vi på bananbladstallrikar exotic :)
Sarah skulle beräknas träffa ön under natten. Sarah kom aldrig men det gjorde tsunamivarningen. 4:00 på morgonen snackade det på vår dörr. Röda korset var ute och varnade. "Om fyra timmar kommer en tsunamivåg antagligen träffa oss, det är en varning hittills" Blodet frös till is så att hjärtat nästa stannade. Ingen visste om vågen kom från Chile eller Japan skalvet. Eftersom att vi hade ett flyg inbokat vid 9:10 på morgonen var vi färdigpackade. Vi slängde in väskorna i bilen som boendet bekostade och åkte upp till sjukhuset som låg högt upp. I väntan på vågen försämrades vädret. Sarah var nära och medförde kraftiga regnskurar. Vi fick frukost av röda korset, filtar, folk lyssnade på radio och sjöng. Det är helt otroligt att de kan hålla humöret uppe när deras hus precis blivit nermejade och en våg som kan orsaka stor skada är påväg. Alla kom till vår bil, pratade, frågade varifrån vi kom. Vi berättade att ni har snö hemma och deras högsta önskan var att få krama en snöboll, de undrade hur snö kändes :)
Klockan blev 9 och vi satt fortfarande på berget och vårt flyg blev instället. Vid 10 fick alla lov att åka. Vi for till flygplatsen och tog 11 flyget till Rarotonga. Vilken morgon!
Tsunamiarningen på Aitutaki
Vi tog bussen till Muri beach. Sarah är fortfarande ute och härjar och beräknade träffa Rarotonga nu på morgonen. Hon kom aldrig och nu är det fint väder. Sista dagen på Cooköarna idag. Ikväll åker vi till Auckland igen.
Nåväl, trots varningar och förstörelse har iallafall Aitutaki träffat våra hjärtan. Vi kommer åter när allt är återuppbyggt och dubbelt så dyrt :)
Vi mår bra och vi har meddelat mammorna och papporna att vi har det bra! Nu ska vi ut och njuta av de sista strålarna som lyser upp Rarotonga :)
Vi tog bussen till Muri beach. Sarah är fortfarande ute och härjar och beräknade träffa Rarotonga nu på morgonen. Hon kom aldrig och nu är det fint väder. Sista dagen på Cooköarna idag. Ikväll åker vi till Auckland igen.
Nåväl, trots varningar och förstörelse har iallafall Aitutaki träffat våra hjärtan. Vi kommer åter när allt är återuppbyggt och dubbelt så dyrt :)
Vi mår bra och vi har meddelat mammorna och papporna att vi har det bra! Nu ska vi ut och njuta av de sista strålarna som lyser upp Rarotonga :)
Kommentarer
Trackback
