Lata Nej?!
Här kommer en liten uppdatering om vad vi pysslar med under dagarna här på Filippinerna.
Det börjar bli vardag att varje morgon kräma in sig i sol lotion, jaga frukost på närliggande livs (ofta hydda med en kyl och lite bröd och bananer), fundera ut vad vi skall hitta på under dagen, vilket inte är några problem då vår jord har alltför mycket utbud. Vi har med oss en Lonely planet, Rough guide (för hela Asien) och Lonelyplanet för de specifika länderna, detta är vår bibel. Hur kan man resa utan en Lonely planet??? Allt mellan himmel och jord finns med, boenden, sevärdheter och resrutter. Vi har dock sett den nya typen av backpacker. Istället för en Lonelyplanet har de med sig en mini bärbar dator, sitter på Facebook och ligger i våningsängen i dormen på ett backpacker hostel. Hur roligt är det? Vi saknar varken våra mobiler eller datorer, Lonelyplanet må vara backpackerns bästa vän.
Vi landade i Cebu city, en stad som alla andra städer. Vi tog omedelbart en taxi till piren där färjorna går ifrån. Två timmar senare sitter vi på båten mot Bohol. 1,45 h lagom tid för att hinna visa filmen speed 1, mycket uppskattat. Bohol är känt för chocolate hills och tarsier apor som ser ut som IT. Det var ett mulet Bohol vi anlände till, men vad gjorde det när vi skulle åka buss en timme och trekka oss igenom djungeln till ett backpacker neste Nuts Huts i Loboc. Det häftiga stället låg mitt ute i djungeln och utsikt över den smaragdgröna Loboc floden. Det är ett syskonpar med respektive från Belgien som äger och driver stället. Vi uppskattade allt, det var verkligen värt mödan att komma dit.
Att åka buss är relativt lätt. I Lonelyplanet står somsagt allt. Vi hoppar på, betalar efter att vi kört ett tag till biljettförsäljaren och säger till vart vi vill hoppa av. 5 sek för resor på 1 timme. Här finns det inga busshållplatser, man får stå och vinka på bussen vid vägen. Den stannar ofta och alltid, till och med om det är fullt. Ja vad har man taket till?
Dagen efter började vi med ett morgondopp i floden. Kul att se en fiskare fått upp en krabba på 1,5 kg när vi hade kommit upp. Usch! Vi checkade ut och trekka oss upp mot vägen igen, vi skulle ta bussen till chocolate hills, bussen mot carmen. Varför de kallas för chocolate hills är för att de brukar vara bruna, bruna choklad kullar. De var gröna idag och sikten var sådär men vi såg dem och de var otroliga.
Tillbaka till vägen och vinkade till oss bussen som går varje halvtimme. Vem har sagt att det är svårt att resa i Filippinerna? Vi tycker det är lättare än Laos och Vietnam. Alla pratar engelska och de har bussar/jeepar och båtar som går flera gånger om dagen. Efter ett snabbt besök på Bohol tog vi färjan vidare till Siqujor via Dumagete på Negros.
Siqujor är ön med heelers och sppokey. Vi har inte sett till något sådant, ett rykte? Dagen har vi tillbringat i norr och i söder, vi bor pa ett backpackerställe vid en strand Paliton beach, underbart med sol och blå himmel. Vi har dessutom apo island i sikte från vår hängmatta.
Det börjar bli vardag att varje morgon kräma in sig i sol lotion, jaga frukost på närliggande livs (ofta hydda med en kyl och lite bröd och bananer), fundera ut vad vi skall hitta på under dagen, vilket inte är några problem då vår jord har alltför mycket utbud. Vi har med oss en Lonely planet, Rough guide (för hela Asien) och Lonelyplanet för de specifika länderna, detta är vår bibel. Hur kan man resa utan en Lonely planet??? Allt mellan himmel och jord finns med, boenden, sevärdheter och resrutter. Vi har dock sett den nya typen av backpacker. Istället för en Lonelyplanet har de med sig en mini bärbar dator, sitter på Facebook och ligger i våningsängen i dormen på ett backpacker hostel. Hur roligt är det? Vi saknar varken våra mobiler eller datorer, Lonelyplanet må vara backpackerns bästa vän.
Vi landade i Cebu city, en stad som alla andra städer. Vi tog omedelbart en taxi till piren där färjorna går ifrån. Två timmar senare sitter vi på båten mot Bohol. 1,45 h lagom tid för att hinna visa filmen speed 1, mycket uppskattat. Bohol är känt för chocolate hills och tarsier apor som ser ut som IT. Det var ett mulet Bohol vi anlände till, men vad gjorde det när vi skulle åka buss en timme och trekka oss igenom djungeln till ett backpacker neste Nuts Huts i Loboc. Det häftiga stället låg mitt ute i djungeln och utsikt över den smaragdgröna Loboc floden. Det är ett syskonpar med respektive från Belgien som äger och driver stället. Vi uppskattade allt, det var verkligen värt mödan att komma dit.
Att åka buss är relativt lätt. I Lonelyplanet står somsagt allt. Vi hoppar på, betalar efter att vi kört ett tag till biljettförsäljaren och säger till vart vi vill hoppa av. 5 sek för resor på 1 timme. Här finns det inga busshållplatser, man får stå och vinka på bussen vid vägen. Den stannar ofta och alltid, till och med om det är fullt. Ja vad har man taket till?
Dagen efter började vi med ett morgondopp i floden. Kul att se en fiskare fått upp en krabba på 1,5 kg när vi hade kommit upp. Usch! Vi checkade ut och trekka oss upp mot vägen igen, vi skulle ta bussen till chocolate hills, bussen mot carmen. Varför de kallas för chocolate hills är för att de brukar vara bruna, bruna choklad kullar. De var gröna idag och sikten var sådär men vi såg dem och de var otroliga.
Tillbaka till vägen och vinkade till oss bussen som går varje halvtimme. Vem har sagt att det är svårt att resa i Filippinerna? Vi tycker det är lättare än Laos och Vietnam. Alla pratar engelska och de har bussar/jeepar och båtar som går flera gånger om dagen. Efter ett snabbt besök på Bohol tog vi färjan vidare till Siqujor via Dumagete på Negros.
Siqujor är ön med heelers och sppokey. Vi har inte sett till något sådant, ett rykte? Dagen har vi tillbringat i norr och i söder, vi bor pa ett backpackerställe vid en strand Paliton beach, underbart med sol och blå himmel. Vi har dessutom apo island i sikte från vår hängmatta.
Kommentarer
Trackback
