Bestulen, tillbaka i KL
Senast vi skrev var vi påväg till Flores. När vi landat och fått tillbaka vårt baggage märker vi att de klippt upp låset på våra väskor, rotat runt i alla fack och tagit mina smycken. En klocka, tre halsband och armband. Först blir jag rasande, stormar in på Trans nusa kontoret (flygbolaget vi åkte med) den lilla flygplatsen stannar upp när jag högljutt frågar vem som har varit i våra väskor och tagit saker. Det slutar med att de skickar iväg oss med Trans Nusa bilen in till centrum och ännu ett kontor. De bryr sig inte om mitt ärende och låter mig ringa till deras huvudkontor på Bali och flygplatsen Denpasar. Sarah var så rasande, inte bara över att de stulit grejer utan för att de varit runt i våra väskor och klippt upp ett lås. Efter att ha ringt flygplatsen 100 gånger från olika telefoner (eftersom att de inte svarade när de såg att jag ringde) sa de tillslut att han som haft hand om mitt ärende gått hem för dagen fast att han lovat att ringa tillbaka. Detta gjorde Sarah ännu mer rasande.
Vi åkte till polisen. Ingen kunde engelska och Sarah fick med hjälp av en mall för polisanmälan skriva min rapport själv. Mikael gick rundvisning i fängelset bland fångar och vi hade det riktigt trevligt där. Vi blev addade på Facebook av en av poliserna som kunde lite lite engelska.
Vi kunde inte göra mer och vi tillbringade kvällen under ett paraply på de leriga och smutsiga gatorna i Luban banjo.
Dagen efter ankomst var det dax att börja utforska Flores. Vi hade bokat en utflykt till Rinca för att trekka runt på dinousarieön. Komodo dragon är den största ödlan i världen, den äter vattenbufflar och är 3 meter lång och väger 150 kg. Den dödar sitt byte med sitt giftiga bett och den är miljontals år gammal. På vägen dit ser vi massor med delfiner som hoppar framför vår båt. Helt fantastiskt.
Redan vid ankomsthuset ser vi 6 dragons, de har luktat sig till mat och ligger och gäser i en hög. De är grymt stora. Vi trekka ut bland 1200 dragons som finns på ön tillsmamans med en guide och enda vapen en pinne. Trots om de skulle anfalla får man inte skjuta dem. Mikael ser den första och sista dragon 100 meter bort på en sten, hur man nu kan urskilja ett dragonhuvud från en sten. Vi går närmare och den börjar dregla ut sitt gift. Den var nog lite sugen på oss. Vid vår trekking såg vi apor, vattenbufflar och dinousarier.
Det började regna, stigarna förvandlades till floder och efter att Sarah fastnat med sin flippflopp i leran den 4 gången ville vi bara ge upp. Men det regnade för mycket och vem vill sätta sig ned och vila när det finns 1200 dragons som äter kött runtomkring sig. Vi blev så trötta på detta ständiga regnet att vi bestämde oss för att boka ett flyg tillbaka till Bali och boka om flyget från Bali tillbaka till Kuala Lumpur, hem som vi kallar det nuförtiden. Efter ha forskat lit med lokalbefolkningen på Flores trodde de att vägarna hade regnat bort och det är för farligt att ta sig ut med båt till öarna.
När vi kom tillbaka från Rinca, vi såg förresten 7 dragons sammanlagt, gjorde vi som planerat, bokade om flygen. Vi flyr Indonesien och regnet. Men allt stod inte rätt till, Mikaels vad har svullnat upp och vi åker till doktor Maria. Han har en ansträngd vadmuskel som svullnat upp och vi får medicin.
Det blev två dagar på Flores istället för 2 veckor. Det blev 17 dagar i Indonesien istället för 30 dagar.
Det första vi gjorde när vi kom till bali var att skälla lite till på Trans nusa. Sarah fick tillslut pengar för besväret vi lagt ned på grund av någon av deras anställda. Men inga pengar kan ersätta sarahs minnen som hon har med smyckena.
Innan vi flydde från Bali tog vi en utflykt runt ön för att kolla på risterasserna och alla hindutempel. Jättefint och väl värt det.
Nu är vi i Kuala Lumpur igen. Vår favoritstad, hemma. Vi skall besöka Ikea och planera hur vi skall ta oss härnäst. Vi vet inte riktigt mer än att kanske ta oss norrut, eller kanske Singapore eller Thailand. Det får ödet bestämma, vi är på semester och vi har inget flyg att passa först den 2 februari till Australien från Kuala Lumpur.
Vi åkte till polisen. Ingen kunde engelska och Sarah fick med hjälp av en mall för polisanmälan skriva min rapport själv. Mikael gick rundvisning i fängelset bland fångar och vi hade det riktigt trevligt där. Vi blev addade på Facebook av en av poliserna som kunde lite lite engelska.
Vi kunde inte göra mer och vi tillbringade kvällen under ett paraply på de leriga och smutsiga gatorna i Luban banjo.
Dagen efter ankomst var det dax att börja utforska Flores. Vi hade bokat en utflykt till Rinca för att trekka runt på dinousarieön. Komodo dragon är den största ödlan i världen, den äter vattenbufflar och är 3 meter lång och väger 150 kg. Den dödar sitt byte med sitt giftiga bett och den är miljontals år gammal. På vägen dit ser vi massor med delfiner som hoppar framför vår båt. Helt fantastiskt.
Redan vid ankomsthuset ser vi 6 dragons, de har luktat sig till mat och ligger och gäser i en hög. De är grymt stora. Vi trekka ut bland 1200 dragons som finns på ön tillsmamans med en guide och enda vapen en pinne. Trots om de skulle anfalla får man inte skjuta dem. Mikael ser den första och sista dragon 100 meter bort på en sten, hur man nu kan urskilja ett dragonhuvud från en sten. Vi går närmare och den börjar dregla ut sitt gift. Den var nog lite sugen på oss. Vid vår trekking såg vi apor, vattenbufflar och dinousarier.
Det började regna, stigarna förvandlades till floder och efter att Sarah fastnat med sin flippflopp i leran den 4 gången ville vi bara ge upp. Men det regnade för mycket och vem vill sätta sig ned och vila när det finns 1200 dragons som äter kött runtomkring sig. Vi blev så trötta på detta ständiga regnet att vi bestämde oss för att boka ett flyg tillbaka till Bali och boka om flyget från Bali tillbaka till Kuala Lumpur, hem som vi kallar det nuförtiden. Efter ha forskat lit med lokalbefolkningen på Flores trodde de att vägarna hade regnat bort och det är för farligt att ta sig ut med båt till öarna.
När vi kom tillbaka från Rinca, vi såg förresten 7 dragons sammanlagt, gjorde vi som planerat, bokade om flygen. Vi flyr Indonesien och regnet. Men allt stod inte rätt till, Mikaels vad har svullnat upp och vi åker till doktor Maria. Han har en ansträngd vadmuskel som svullnat upp och vi får medicin.
Det blev två dagar på Flores istället för 2 veckor. Det blev 17 dagar i Indonesien istället för 30 dagar.
Det första vi gjorde när vi kom till bali var att skälla lite till på Trans nusa. Sarah fick tillslut pengar för besväret vi lagt ned på grund av någon av deras anställda. Men inga pengar kan ersätta sarahs minnen som hon har med smyckena.
Innan vi flydde från Bali tog vi en utflykt runt ön för att kolla på risterasserna och alla hindutempel. Jättefint och väl värt det.
Nu är vi i Kuala Lumpur igen. Vår favoritstad, hemma. Vi skall besöka Ikea och planera hur vi skall ta oss härnäst. Vi vet inte riktigt mer än att kanske ta oss norrut, eller kanske Singapore eller Thailand. Det får ödet bestämma, vi är på semester och vi har inget flyg att passa först den 2 februari till Australien från Kuala Lumpur.
Bali IGEN
Nu skall vi berätta för er hur vi kom eller var tvungna att åka tillbaka till Bali:)
Efter en heldag på Kuta Lombok for vi vidare till Senggigi, ett litet samhälle som endast verkade bestå av ressäljarbutiker och tomma resort. På vägen dit hamnade vi på en marknad som tydligen är den största på ön. De säljer allt mellan himmel och jord. Djur, frukt, grönsaker och ficklampor. Trafikpolisen fick till och med leda trafiken i kaoset. När vi äntligen, efter att ha köat i 30 minuter, kommer loss stannar vi vid en Musholla (beplats) och chaffören försvinner in för att be en av de dagliga fem bönerna. Stranden skall enligt Lonely planet vara den bästa på Lombok. Vågorna är skyhöga och vi vågade oss inte ned i plurret.
Det var dax för oss att boka en tripp från Lombok till Komodo Rinca, en tredagarstur då man bor på en båt, snorklar, solar och trekkar på Komodo och Rinca ön som kryllar av drakar, alltså som vi kallar dem varaner som äter getter och andra stora kreatur, farliga med andra ord. Men ett besök i Indonesien utan att ha sett de välkända djuren accepteras inte. Men båtturen är inställd hela januari och februari på grund av väder och vind. Vi har råkat hamna under Bali, Java och Lomboks regnperiod som är en månad för tidig i år, det förklarar det vilda havet. Vi bokar istället ett flyg till Bali och sedan Bali till Flores där man lätt kan ta sig till Rinca, men inte Komodo, fortfarande på grund av vädret.
För att fördriva tiden på Lombok bokade vi en dagsutflykt. Vi hade inga stora förväntningar, det var somsagt för att ha något att göra i väntan på att flyget skulle gå på kvällen till Bali. Det blev den mest fantastiska utflykten vi gjort. Vi besökte först en by, det enda spännande var väl en liten skällande hundvalp som Sarah blev förtjust i. Sedan var det dax för trekking till ett vattenfall. Vi bytte till joggingskor, tog med oss paraply och regnkappa. Med utsikt över gröna trädtoppar, risterasser med ett stup på vår vänstra sida gick vi i sammanlagt två timmar. Vi var som förtrollade när vi gick genom den slingriga djungelstigen, det var så vackert att vi bara ville tjuta, leka tarzan och hoppas på att en Phil Collins låt skulle spelas ljudligt genom djungeln. Vi kom fram till Sendang Gile waterfall, det var fantastiskt, det vackraste vi sett. (bilder kommer) Det började regna och vi fortsatte vår tur mot vattenfall nummer 2. Det hade börjat regna så kraftigt att vi inte kunde komma fram till fallet. Vi vände och stigarna vi promenerat på tidigare var översvämmade och små och stora vattenfall började bildas ut för stupet, likom i våra skor. Det var en otrolig trekking trots regnet. Vi for vidare till Monkey forest, och som alla vet så älskar Sarah apor. Vi matade dem ur handen, det var ett 30tal apor som ville ha banan, nötter och salta kex. Mikael satte sig i bilen efter ett tag. Han tycker att apor är oberäknliga djur som kan få för sig att göra vad som helst när som helst. Men dessa apor var så snälla. Utan apbett for vi och handlade mat på ett supermarket och vidare till flygplatsen. Väl på bali igen sov vi en natt på ett okej hotell som hade pool i garaget. Not so nice kanske. Nu befinner vi oss på flygplatsen och snart går flyget vidare till Flores.
Att planerna blir ändrade titt som tätt gör oss inte så mycket, det är det som gör resan så spännande! We really like it here!
Efter en heldag på Kuta Lombok for vi vidare till Senggigi, ett litet samhälle som endast verkade bestå av ressäljarbutiker och tomma resort. På vägen dit hamnade vi på en marknad som tydligen är den största på ön. De säljer allt mellan himmel och jord. Djur, frukt, grönsaker och ficklampor. Trafikpolisen fick till och med leda trafiken i kaoset. När vi äntligen, efter att ha köat i 30 minuter, kommer loss stannar vi vid en Musholla (beplats) och chaffören försvinner in för att be en av de dagliga fem bönerna. Stranden skall enligt Lonely planet vara den bästa på Lombok. Vågorna är skyhöga och vi vågade oss inte ned i plurret.
Det var dax för oss att boka en tripp från Lombok till Komodo Rinca, en tredagarstur då man bor på en båt, snorklar, solar och trekkar på Komodo och Rinca ön som kryllar av drakar, alltså som vi kallar dem varaner som äter getter och andra stora kreatur, farliga med andra ord. Men ett besök i Indonesien utan att ha sett de välkända djuren accepteras inte. Men båtturen är inställd hela januari och februari på grund av väder och vind. Vi har råkat hamna under Bali, Java och Lomboks regnperiod som är en månad för tidig i år, det förklarar det vilda havet. Vi bokar istället ett flyg till Bali och sedan Bali till Flores där man lätt kan ta sig till Rinca, men inte Komodo, fortfarande på grund av vädret.
För att fördriva tiden på Lombok bokade vi en dagsutflykt. Vi hade inga stora förväntningar, det var somsagt för att ha något att göra i väntan på att flyget skulle gå på kvällen till Bali. Det blev den mest fantastiska utflykten vi gjort. Vi besökte först en by, det enda spännande var väl en liten skällande hundvalp som Sarah blev förtjust i. Sedan var det dax för trekking till ett vattenfall. Vi bytte till joggingskor, tog med oss paraply och regnkappa. Med utsikt över gröna trädtoppar, risterasser med ett stup på vår vänstra sida gick vi i sammanlagt två timmar. Vi var som förtrollade när vi gick genom den slingriga djungelstigen, det var så vackert att vi bara ville tjuta, leka tarzan och hoppas på att en Phil Collins låt skulle spelas ljudligt genom djungeln. Vi kom fram till Sendang Gile waterfall, det var fantastiskt, det vackraste vi sett. (bilder kommer) Det började regna och vi fortsatte vår tur mot vattenfall nummer 2. Det hade börjat regna så kraftigt att vi inte kunde komma fram till fallet. Vi vände och stigarna vi promenerat på tidigare var översvämmade och små och stora vattenfall började bildas ut för stupet, likom i våra skor. Det var en otrolig trekking trots regnet. Vi for vidare till Monkey forest, och som alla vet så älskar Sarah apor. Vi matade dem ur handen, det var ett 30tal apor som ville ha banan, nötter och salta kex. Mikael satte sig i bilen efter ett tag. Han tycker att apor är oberäknliga djur som kan få för sig att göra vad som helst när som helst. Men dessa apor var så snälla. Utan apbett for vi och handlade mat på ett supermarket och vidare till flygplatsen. Väl på bali igen sov vi en natt på ett okej hotell som hade pool i garaget. Not so nice kanske. Nu befinner vi oss på flygplatsen och snart går flyget vidare till Flores.
Att planerna blir ändrade titt som tätt gör oss inte så mycket, det är det som gör resan så spännande! We really like it here!
Bali till Gilioarna
När vi ändå skulle ta oss till Bali passade vi på att göra några stop på vägen på Java ön som vi skulle åka igenom. Det var Bromo och Ijen vulkanerna som lockade. Vi köpte en ordnad tur med förare och hela paketet.
Resan mot Bromo blev en heldagstur med minibuss tillsammans med en salig blandning nationaliteter, ryssar, amerikaner från NYC, kines, holländare och schweizare och vi svenne bananer. Denna dag åkte vi bara buss och gjorde några toalettstop och lunchstop. Landskapet på Java är grönt och med risfält så långt ögat når. Vi kom in i ett skyoväder och vi lovar att när det regnar här då är det som att himmelen öppnar sig. Det började åska och vi såg hur blixtar liksom armar sträcker sig ned över risfälten. Vi kommer in i ett område där en tromb härjat. Träd låg på vägen, plåttak hade flygit av husen och det var mycket skräp och stök. Körande på fel sida av vägen (vänstertrafik) fortsatte vi vår resa uppåt i bergen. Regnet hade avtagit och vi slingrade oss upp för branta små vägar med 100 meters stup på vår vänstra sida. Tur att det var mörkt :) Landskapet blev allt lummigare och bergigare. Vi såg ett par andra vulkaner på från vägen. Häftigt var det!
När man besöker Bromo är det meningen att man vill se vulkanen vid soluppgången. Vid 3.30 gav vi oss iväg mot viewpoint, ett högre berg än vad vulkanen är. Vi åkte med specialbyggda jeepar för att komma upp för de branta vägarna. Soluppgången över den aktiva och rykande Bromo var fantastisk. (vill tillägga att det var 4 grader på berget och vi hyrde vinterjackor på plats.) Vi åkte vidare ned för berget och genom kolsvart sandöken för att bestiga vulkanen. På hästryggen skrittade vi mot vulkanen tills det blev såpass brant att vi själva var tvungna att gå. Det var en cool känsla att sitta på hästryggen genom sandöknen med den rykande Bromo i sikte. Att bestiga en vulkan är egentligen inte så jobbigt, om man är helt friskt :) Det tar ungefär 20 minuter. Bromo brummade sig och röken steg mot skyn. Vi som är en aning höjdrädda gick ned innan de andra då det sluttar väldigt brant.
Vi for tillbaka till hotellet. Äntligen såg man berglandskapet där vi hade sovit över natten. Byborna har byggt sina små hus i branta sluttningar och de har sina odlingar runtomkring. De rider på "gatorna" och hela samhället är bara det värt att besöka.
Det blev dax för oss att åka vidare mot Ijen som vi skulle bestiga nästkommande morgon. Efter en hel dags körning kom vi slutligen till en liten by med endast ett hotell. Rummen var det värsta vi sett och vi bytte två gånger. Det var inte rent och de visste nog inte vad "städa toaletten" var. Usch! Efter att ha legat som en stel pinne hela natten väcktes vi av "nu ber vi tjatet" klockan 3:45. Det är en man som habala habalar sig i en kvart så att ingen ska missa det viktiga tillfället. Genom kaffe och te plantage for vi mot Ijen tidigt på morgonen. Vi hade fått i oss en tugga av den äckliga frukosten som serverades. Vitt rostbröd med smör och chokladströssel urk. Vi blir stående en stund bakom en lastbil som fastnat i en sluttande backe med ett 30tal passagerare på det öppna flaket. Detta måste vara deras lokalbuss. Ijen ligger mellan berg och det är lite svårare och tar längre tid att ta sig upp. De utvinner svavel från vulkanen och arbetarna går upp och ned dagligen med 18 kg svavel på axlarna. De har två korgar på vardera sida som de stoppar de stora blocken i. Tungt arbete och vägen upp från själva vulkanen är farlig och tung. De tjänar 4 kr per lass för att först liksom vi gå upp för den långa och branta vägen upp för berget, ned i själva kraten där de hackar till sig blocken, upp för en slingrig bergsstig som är smaaaal och ned hela vägen där de kom ifrån. De får bara göra ett till två lass per dag. Nere i kraten ryker det för fullt från vulkanen och det blir svårt att andas. Vi gick bara ned en bit men eftersom att det är farligt att andas in all rök bestämde vi oss för att gå uppåt igen. Det blev för många risky möten med männen med korgarna. Vägen var för smal för att få plats med turister och arbetarna. Utsikten över Ijen är vacker. I mitten ligger en turkosblå sjö.
Efter dessa vulkanbesök var vi trötta och hungriga. Vi stannade bara på ofrächa vägkrogar och maten växte i munnen. Det blev mycket marie kex och bananer.
Chaffören hade lovat oss att vi skulle komma till Bali klockan 3 på eftermiddagen. Men vi blev tvungna att åka tillbaka i fel riktning för att byta buss och hämta några andra passagerare. Vi kom till Bali Kuta beach vid klockan 23.00 klockan 23:20 hade vi hittat boende. Iskall dusch och hopp i säng.
Idag skall vi sola och bada på Kuta beach den mest kända stranden. Hela Kuta är uppbyggt för turismen och surfing. Här ligger surfingmärkesaffärerna och barerna på rad. Vi kanske stannar ett par dagar men skall snart bege oss till det resterande öriket i Indonesien.
Resan mot Bromo blev en heldagstur med minibuss tillsammans med en salig blandning nationaliteter, ryssar, amerikaner från NYC, kines, holländare och schweizare och vi svenne bananer. Denna dag åkte vi bara buss och gjorde några toalettstop och lunchstop. Landskapet på Java är grönt och med risfält så långt ögat når. Vi kom in i ett skyoväder och vi lovar att när det regnar här då är det som att himmelen öppnar sig. Det började åska och vi såg hur blixtar liksom armar sträcker sig ned över risfälten. Vi kommer in i ett område där en tromb härjat. Träd låg på vägen, plåttak hade flygit av husen och det var mycket skräp och stök. Körande på fel sida av vägen (vänstertrafik) fortsatte vi vår resa uppåt i bergen. Regnet hade avtagit och vi slingrade oss upp för branta små vägar med 100 meters stup på vår vänstra sida. Tur att det var mörkt :) Landskapet blev allt lummigare och bergigare. Vi såg ett par andra vulkaner på från vägen. Häftigt var det!
När man besöker Bromo är det meningen att man vill se vulkanen vid soluppgången. Vid 3.30 gav vi oss iväg mot viewpoint, ett högre berg än vad vulkanen är. Vi åkte med specialbyggda jeepar för att komma upp för de branta vägarna. Soluppgången över den aktiva och rykande Bromo var fantastisk. (vill tillägga att det var 4 grader på berget och vi hyrde vinterjackor på plats.) Vi åkte vidare ned för berget och genom kolsvart sandöken för att bestiga vulkanen. På hästryggen skrittade vi mot vulkanen tills det blev såpass brant att vi själva var tvungna att gå. Det var en cool känsla att sitta på hästryggen genom sandöknen med den rykande Bromo i sikte. Att bestiga en vulkan är egentligen inte så jobbigt, om man är helt friskt :) Det tar ungefär 20 minuter. Bromo brummade sig och röken steg mot skyn. Vi som är en aning höjdrädda gick ned innan de andra då det sluttar väldigt brant.
Vi for tillbaka till hotellet. Äntligen såg man berglandskapet där vi hade sovit över natten. Byborna har byggt sina små hus i branta sluttningar och de har sina odlingar runtomkring. De rider på "gatorna" och hela samhället är bara det värt att besöka.
Det blev dax för oss att åka vidare mot Ijen som vi skulle bestiga nästkommande morgon. Efter en hel dags körning kom vi slutligen till en liten by med endast ett hotell. Rummen var det värsta vi sett och vi bytte två gånger. Det var inte rent och de visste nog inte vad "städa toaletten" var. Usch! Efter att ha legat som en stel pinne hela natten väcktes vi av "nu ber vi tjatet" klockan 3:45. Det är en man som habala habalar sig i en kvart så att ingen ska missa det viktiga tillfället. Genom kaffe och te plantage for vi mot Ijen tidigt på morgonen. Vi hade fått i oss en tugga av den äckliga frukosten som serverades. Vitt rostbröd med smör och chokladströssel urk. Vi blir stående en stund bakom en lastbil som fastnat i en sluttande backe med ett 30tal passagerare på det öppna flaket. Detta måste vara deras lokalbuss. Ijen ligger mellan berg och det är lite svårare och tar längre tid att ta sig upp. De utvinner svavel från vulkanen och arbetarna går upp och ned dagligen med 18 kg svavel på axlarna. De har två korgar på vardera sida som de stoppar de stora blocken i. Tungt arbete och vägen upp från själva vulkanen är farlig och tung. De tjänar 4 kr per lass för att först liksom vi gå upp för den långa och branta vägen upp för berget, ned i själva kraten där de hackar till sig blocken, upp för en slingrig bergsstig som är smaaaal och ned hela vägen där de kom ifrån. De får bara göra ett till två lass per dag. Nere i kraten ryker det för fullt från vulkanen och det blir svårt att andas. Vi gick bara ned en bit men eftersom att det är farligt att andas in all rök bestämde vi oss för att gå uppåt igen. Det blev för många risky möten med männen med korgarna. Vägen var för smal för att få plats med turister och arbetarna. Utsikten över Ijen är vacker. I mitten ligger en turkosblå sjö.
Efter dessa vulkanbesök var vi trötta och hungriga. Vi stannade bara på ofrächa vägkrogar och maten växte i munnen. Det blev mycket marie kex och bananer.
Chaffören hade lovat oss att vi skulle komma till Bali klockan 3 på eftermiddagen. Men vi blev tvungna att åka tillbaka i fel riktning för att byta buss och hämta några andra passagerare. Vi kom till Bali Kuta beach vid klockan 23.00 klockan 23:20 hade vi hittat boende. Iskall dusch och hopp i säng.
Idag skall vi sola och bada på Kuta beach den mest kända stranden. Hela Kuta är uppbyggt för turismen och surfing. Här ligger surfingmärkesaffärerna och barerna på rad. Vi kanske stannar ett par dagar men skall snart bege oss till det resterande öriket i Indonesien.
Vulkaner och 4 grader
När vi ändå skulle ta oss till Bali passade vi på att göra några stop på vägen på Java ön som vi skulle åka igenom. Det var Bromo och Ijen vulkanerna som lockade. Vi köpte en ordnad tur med förare och hela paketet.
Resan mot Bromo blev en heldagstur med minibuss tillsammans med en salig blandning nationaliteter, ryssar, amerikaner från NYC, kines, holländare och schweizare och vi svenne bananer. Denna dag åkte vi bara buss och gjorde några toalettstop och lunchstop. Landskapet på Java är grönt och med risfält så långt ögat når. Vi kom in i ett skyoväder och vi lovar att när det regnar här då är det som att himmelen öppnar sig. Det började åska och vi såg hur blixtar liksom armar sträcker sig ned över risfälten. Vi kommer in i ett område där en tromb härjat. Träd låg på vägen, plåttak hade flygit av husen och det var mycket skräp och stök. Körande på fel sida av vägen (vänstertrafik) fortsatte vi vår resa uppåt i bergen. Regnet hade avtagit och vi slingrade oss upp för branta små vägar med 100 meters stup på vår vänstra sida. Tur att det var mörkt :) Landskapet blev allt lummigare och bergigare. Vi såg ett par andra vulkaner på från vägen. Häftigt var det!
När man besöker Bromo är det meningen att man vill se vulkanen vid soluppgången. Vid 3.30 gav vi oss iväg mot viewpoint, ett högre berg än vad vulkanen är. Vi åkte med specialbyggda jeepar för att komma upp för de branta vägarna. Soluppgången över den aktiva och rykande Bromo var fantastisk. (vill tillägga att det var 4 grader på berget och vi hyrde vinterjackor på plats.) Vi åkte vidare ned för berget och genom kolsvart sandöken för att bestiga vulkanen. På hästryggen skrittade vi mot vulkanen tills det blev såpass brant att vi själva var tvungna att gå. Det var en cool känsla att sitta på hästryggen genom sandöknen med den rykande Bromo i sikte. Att bestiga en vulkan är egentligen inte så jobbigt, om man är helt friskt :) Det tar ungefär 20 minuter. Bromo brummade sig och röken steg mot skyn. Vi som är en aning höjdrädda gick ned innan de andra då det sluttar väldigt brant.
Vi for tillbaka till hotellet. Äntligen såg man berglandskapet där vi hade sovit över natten. Byborna har byggt sina små hus i branta sluttningar och de har sina odlingar runtomkring. De rider på "gatorna" och hela samhället är bara det värt att besöka.
Det blev dax för oss att åka vidare mot Ijen som vi skulle bestiga nästkommande morgon. Efter en hel dags körning kom vi slutligen till en liten by med endast ett hotell. Rummen var det värsta vi sett och vi bytte två gånger. Det var inte rent och de visste nog inte vad "städa toaletten" var. Usch! Efter att ha legat som en stel pinne hela natten väcktes vi av "nu ber vi tjatet" klockan 3:45. Det är en man som habala habalar sig i en kvart så att ingen ska missa det viktiga tillfället. Genom kaffe och te plantage for vi mot Ijen tidigt på morgonen. Vi hade fått i oss en tugga av den äckliga frukosten som serverades. Vitt rostbröd med smör och chokladströssel urk. Vi blir stående en stund bakom en lastbil som fastnat i en sluttande backe med ett 30tal passagerare på det öppna flaket. Detta måste vara deras lokalbuss. Ijen ligger mellan berg och det är lite svårare och tar längre tid att ta sig upp. De utvinner svavel från vulkanen och arbetarna går upp och ned dagligen med 18 kg svavel på axlarna. De har två korgar på vardera sida som de stoppar de stora blocken i. Tungt arbete och vägen upp från själva vulkanen är farlig och tung. De tjänar 4 kr per lass för att först liksom vi gå upp för den långa och branta vägen upp för berget, ned i själva kraten där de hackar till sig blocken, upp för en slingrig bergsstig som är smaaaal och ned hela vägen där de kom ifrån. De får bara göra ett till två lass per dag. Nere i kraten ryker det för fullt från vulkanen och det blir svårt att andas. Vi gick bara ned en bit men eftersom att det är farligt att andas in all rök bestämde vi oss för att gå uppåt igen. Det blev för många risky möten med männen med korgarna. Vägen var för smal för att få plats med turister och arbetarna. Utsikten över Ijen är vacker. I mitten ligger en turkosblå sjö.
Efter dessa vulkanbesök var vi trötta och hungriga. Vi stannade bara på ofrächa vägkrogar och maten växte i munnen. Det blev mycket marie kex och bananer.
Chaffören hade lovat oss att vi skulle komma till Bali klockan 3 på eftermiddagen. Men vi blev tvungna att åka tillbaka i fel riktning för att byta buss och hämta några andra passagerare. Vi kom till Bali Kuta beach vid klockan 23.00 klockan 23:20 hade vi hittat boende. Iskall dusch och hopp i säng.
Idag skall vi sola och bada på Kuta beach den mest kända stranden. Hela Kuta är uppbyggt för turismen och surfing. Här ligger surfingmärkesaffärerna och barerna på rad. Vi kanske stannar ett par dagar men skall snart bege oss till det resterande öriket i Indonesien.
Resan mot Bromo blev en heldagstur med minibuss tillsammans med en salig blandning nationaliteter, ryssar, amerikaner från NYC, kines, holländare och schweizare och vi svenne bananer. Denna dag åkte vi bara buss och gjorde några toalettstop och lunchstop. Landskapet på Java är grönt och med risfält så långt ögat når. Vi kom in i ett skyoväder och vi lovar att när det regnar här då är det som att himmelen öppnar sig. Det började åska och vi såg hur blixtar liksom armar sträcker sig ned över risfälten. Vi kommer in i ett område där en tromb härjat. Träd låg på vägen, plåttak hade flygit av husen och det var mycket skräp och stök. Körande på fel sida av vägen (vänstertrafik) fortsatte vi vår resa uppåt i bergen. Regnet hade avtagit och vi slingrade oss upp för branta små vägar med 100 meters stup på vår vänstra sida. Tur att det var mörkt :) Landskapet blev allt lummigare och bergigare. Vi såg ett par andra vulkaner på från vägen. Häftigt var det!
När man besöker Bromo är det meningen att man vill se vulkanen vid soluppgången. Vid 3.30 gav vi oss iväg mot viewpoint, ett högre berg än vad vulkanen är. Vi åkte med specialbyggda jeepar för att komma upp för de branta vägarna. Soluppgången över den aktiva och rykande Bromo var fantastisk. (vill tillägga att det var 4 grader på berget och vi hyrde vinterjackor på plats.) Vi åkte vidare ned för berget och genom kolsvart sandöken för att bestiga vulkanen. På hästryggen skrittade vi mot vulkanen tills det blev såpass brant att vi själva var tvungna att gå. Det var en cool känsla att sitta på hästryggen genom sandöknen med den rykande Bromo i sikte. Att bestiga en vulkan är egentligen inte så jobbigt, om man är helt friskt :) Det tar ungefär 20 minuter. Bromo brummade sig och röken steg mot skyn. Vi som är en aning höjdrädda gick ned innan de andra då det sluttar väldigt brant.
Vi for tillbaka till hotellet. Äntligen såg man berglandskapet där vi hade sovit över natten. Byborna har byggt sina små hus i branta sluttningar och de har sina odlingar runtomkring. De rider på "gatorna" och hela samhället är bara det värt att besöka.
Det blev dax för oss att åka vidare mot Ijen som vi skulle bestiga nästkommande morgon. Efter en hel dags körning kom vi slutligen till en liten by med endast ett hotell. Rummen var det värsta vi sett och vi bytte två gånger. Det var inte rent och de visste nog inte vad "städa toaletten" var. Usch! Efter att ha legat som en stel pinne hela natten väcktes vi av "nu ber vi tjatet" klockan 3:45. Det är en man som habala habalar sig i en kvart så att ingen ska missa det viktiga tillfället. Genom kaffe och te plantage for vi mot Ijen tidigt på morgonen. Vi hade fått i oss en tugga av den äckliga frukosten som serverades. Vitt rostbröd med smör och chokladströssel urk. Vi blir stående en stund bakom en lastbil som fastnat i en sluttande backe med ett 30tal passagerare på det öppna flaket. Detta måste vara deras lokalbuss. Ijen ligger mellan berg och det är lite svårare och tar längre tid att ta sig upp. De utvinner svavel från vulkanen och arbetarna går upp och ned dagligen med 18 kg svavel på axlarna. De har två korgar på vardera sida som de stoppar de stora blocken i. Tungt arbete och vägen upp från själva vulkanen är farlig och tung. De tjänar 4 kr per lass för att först liksom vi gå upp för den långa och branta vägen upp för berget, ned i själva kraten där de hackar till sig blocken, upp för en slingrig bergsstig som är smaaaal och ned hela vägen där de kom ifrån. De får bara göra ett till två lass per dag. Nere i kraten ryker det för fullt från vulkanen och det blir svårt att andas. Vi gick bara ned en bit men eftersom att det är farligt att andas in all rök bestämde vi oss för att gå uppåt igen. Det blev för många risky möten med männen med korgarna. Vägen var för smal för att få plats med turister och arbetarna. Utsikten över Ijen är vacker. I mitten ligger en turkosblå sjö.
Efter dessa vulkanbesök var vi trötta och hungriga. Vi stannade bara på ofrächa vägkrogar och maten växte i munnen. Det blev mycket marie kex och bananer.
Chaffören hade lovat oss att vi skulle komma till Bali klockan 3 på eftermiddagen. Men vi blev tvungna att åka tillbaka i fel riktning för att byta buss och hämta några andra passagerare. Vi kom till Bali Kuta beach vid klockan 23.00 klockan 23:20 hade vi hittat boende. Iskall dusch och hopp i säng.
Idag skall vi sola och bada på Kuta beach den mest kända stranden. Hela Kuta är uppbyggt för turismen och surfing. Här ligger surfingmärkesaffärerna och barerna på rad. Vi kanske stannar ett par dagar men skall snart bege oss till det resterande öriket i Indonesien.
Det blir inte alltid som man tankt sig
I vårt förra dagboksinlägg skrev vi att vi skulle vidare till Kota Kinbalu redan den 1 januari. Vi åkte som planerat till Clark där AirAsia skulle ta oss till Malaysia. (Clark-där endast ensamma gubbar semestrar och köper sex, 10,000 tjejer är prostituerade) När vi kommer fram och ska checka in har planet redan åkt. Vi hade bokat flyget redan i augusti och i oktober ändare de schema utan att informera oss. Det var fler än vi som missat detta och nästa plan skulle gå om ett dygn. Vi skulle fortfarande hinna vårt flyg från Kota Kinbalu till Jakarta dagen därpå.
Det var bara att dra in till stan Angels och hitta ett hotell. Vi fann ett med pool till ett okej pris. Ja inga bordeller i sikte iallafall. Under frukosten nästa morgon kommer det en tjej iklädd vi vet inte vad. String och en genomskinlig "kappa" och sätter sig med sitt sällskap vid bordet intill. Vid de övriga borden sitter det slemproppar till gubbar och dreglar. Men inte Sarahs Mikael, situationen var mest komisk :)
Vi kom slutligen fram till Kota Kinbalu utan några ändrade scheman. Vi vill tillägga att AirAsia stod för kostnaden som blev av ändringen av biljetten. Väntan där blev tre timmar innan flyget till Jakarta avgick, under tiden proppade vi i oss godis. Vi kom fram under natten till Jakarta, boendet på flygplatsen var fullt och eftersom att vi skulle ta bussen från flygplatsen vid fem på morgonen till tågstationen så bestämde vi oss för att leka uteliggare och sova på en bänk utanför polisstationen där en polis vaktade hela natten, som att sova i ett varmt rum vi kände ingen större skillnad alls. Toaletterna var väl ingen höjdare dock. Då föredrar vi riktiga toalettstolar istället för hål i golvet. De verkar heller inte använda toapapper då det endast finns rumpdusch USCH! Tur att vi har några rullar i lager.
Under morgonen var det dax för oss att åka till Gambir tågstation. Vi köpte en biljett till Yogyakarta 8,5 timmar. Tågen var huuuur bra som helst, SJ har inte kommit långt! Säten som man kunde luta till liggande ställning och det serverades middag, värsta lyxresa. TV som sände filmer och musikvideos. Ja musikvideorna var väl inget att hänga i julgranen. Alla handalde om kärlek en kille som var kär i en tjej som sprang och jaga varandra.
Yogyakarta är en stor stad med mysiga gränder och marknader. Det var över förväntan mysigt. Vi bor i närheten av tågstationen på ett jättebra, fräscht, billigt backpackerställe. Det är så vi gillar bäst att bo. Folk som bor på sådana ställen blir som en liten familj med gemensamt vardagsrum, man pratar och delar med sig av information om resrutter osv. Från Yogykarta kan man besöka en mängd olika tempel. Idag besökte vi två av dem. Det första heter Borubodur, templet är det största buddist-templet i världen och
riktigt imponerande. Några stackare har släpat dit 60 000 kubikmeter sten och byggt ett gigantiskt tempel i form av en symmetrisk stupa. Det finns hundratals Buddha-figurer samt hundratals meter med utmejslade stenfigurer, ofta Buddha i olika scenarios. Minst sagt imponerande. Det andra vi besökte var Prambanan från 800-talet. Det består av tre gårdsplan och tempel som omger tre helgedomar dedikerade till den hinduiska treenigheten Shiva, Vishnu och Brahma.
När vi gick runt bland tempel, budda statyer och turister hör man "nu ska vi be signalen" och så ber de. Men de verkar tvätta sig noga noga innan.
Vi har förresten inte berättat att Sarah har feber. Någonstans under resan från Manila till Clark hoppade bacillerna på henne. Imorgon skall vi åka vidare med buss mot Bali (Turistbuss) så vi får hoppas att feberbacillerna är borta. Vi har besökt apoteket. De har allt och lite till och säkert starkare mediciner än hemma :) Annars mår vi fint !! Mot Bali!
Det var bara att dra in till stan Angels och hitta ett hotell. Vi fann ett med pool till ett okej pris. Ja inga bordeller i sikte iallafall. Under frukosten nästa morgon kommer det en tjej iklädd vi vet inte vad. String och en genomskinlig "kappa" och sätter sig med sitt sällskap vid bordet intill. Vid de övriga borden sitter det slemproppar till gubbar och dreglar. Men inte Sarahs Mikael, situationen var mest komisk :)
Vi kom slutligen fram till Kota Kinbalu utan några ändrade scheman. Vi vill tillägga att AirAsia stod för kostnaden som blev av ändringen av biljetten. Väntan där blev tre timmar innan flyget till Jakarta avgick, under tiden proppade vi i oss godis. Vi kom fram under natten till Jakarta, boendet på flygplatsen var fullt och eftersom att vi skulle ta bussen från flygplatsen vid fem på morgonen till tågstationen så bestämde vi oss för att leka uteliggare och sova på en bänk utanför polisstationen där en polis vaktade hela natten, som att sova i ett varmt rum vi kände ingen större skillnad alls. Toaletterna var väl ingen höjdare dock. Då föredrar vi riktiga toalettstolar istället för hål i golvet. De verkar heller inte använda toapapper då det endast finns rumpdusch USCH! Tur att vi har några rullar i lager.
Under morgonen var det dax för oss att åka till Gambir tågstation. Vi köpte en biljett till Yogyakarta 8,5 timmar. Tågen var huuuur bra som helst, SJ har inte kommit långt! Säten som man kunde luta till liggande ställning och det serverades middag, värsta lyxresa. TV som sände filmer och musikvideos. Ja musikvideorna var väl inget att hänga i julgranen. Alla handalde om kärlek en kille som var kär i en tjej som sprang och jaga varandra.
Yogyakarta är en stor stad med mysiga gränder och marknader. Det var över förväntan mysigt. Vi bor i närheten av tågstationen på ett jättebra, fräscht, billigt backpackerställe. Det är så vi gillar bäst att bo. Folk som bor på sådana ställen blir som en liten familj med gemensamt vardagsrum, man pratar och delar med sig av information om resrutter osv. Från Yogykarta kan man besöka en mängd olika tempel. Idag besökte vi två av dem. Det första heter Borubodur, templet är det största buddist-templet i världen och
riktigt imponerande. Några stackare har släpat dit 60 000 kubikmeter sten och byggt ett gigantiskt tempel i form av en symmetrisk stupa. Det finns hundratals Buddha-figurer samt hundratals meter med utmejslade stenfigurer, ofta Buddha i olika scenarios. Minst sagt imponerande. Det andra vi besökte var Prambanan från 800-talet. Det består av tre gårdsplan och tempel som omger tre helgedomar dedikerade till den hinduiska treenigheten Shiva, Vishnu och Brahma.
När vi gick runt bland tempel, budda statyer och turister hör man "nu ska vi be signalen" och så ber de. Men de verkar tvätta sig noga noga innan.
Vi har förresten inte berättat att Sarah har feber. Någonstans under resan från Manila till Clark hoppade bacillerna på henne. Imorgon skall vi åka vidare med buss mot Bali (Turistbuss) så vi får hoppas att feberbacillerna är borta. Vi har besökt apoteket. De har allt och lite till och säkert starkare mediciner än hemma :) Annars mår vi fint !! Mot Bali!
Välkommen till min nya blogg!
Glöm inte att kolla in vår www.resdagbok.se "sarahochmike"
Soliga häslningar
