Hejda filli
För nästan exakt fem veckor sedan landade vi i Filippinerna. Vad tiden gått fort. Vi är mer än nöjda med vår vistelse här trots vulkanutbrott och politiska mördare.
Vi har besökt 10 öar plus alla små härliga små sanddynor med lite regnskog i mitten öarna. Filippinerna överträffade alla våra förväntningar, som man alltid skriver här på resdagboken-ett paradis. Samtidigt känns det skönt att åka vidare och se annat än paradisstränder, luriga taxichafförer (Filippinare gillar inte backpackers, så fort de ser en vit man ser man dollartecken i ögonen, LURA LURA och åter Lura, turistpriser och lokalbefolkningspriser. När det visar sig att man hellre betalar en femma för bussen som tar en halvtimme längre än en taxi som kostar 300 sek blir de sura. De vill bara tjäna pengar på en.) Vi kommer inte heller sakna de ohjälpsamma receptionisterna. (Inte alla men många)
Boracay lämnade vi på nyårsaftonsmorgon med en tår i ögat. Trots att det var ett samhälle för turister så tyckte vi om det, det var verkligen semester på semestern. Under eftermiddagen flög vi till Manila, inte vårt favoritställe på jorden precis. Men vistelsen här blev bra. Vi bodde i den rika delen Makati som är en aning turistvänligare ställe. Dyrare ja, men om man vill slippa bo i samma byggnad som 20 bordeller, inte kunna gå ut på gatan utan att bli rånad och se massa uteliggarfamiljer så var det helt klart värt priset. Vårt rum var lika stort som vår etta i Göteborg. Stort för att vara ett hotellrum och litet för att vara en lägenhet :) Vi tog taxi till och från det närliggande varuhuset där också Hardrockcafe låg. Vi bokade bord och tillbringade vår nyårsaftonskväll där tillsammans med massa andra turister och ett Liveband ZOO. Runt om i staden sköts det upp raketer mellan de höga skyskraporna. Det lät som bomber och kulsprutor.
Idag ska vi tillbringa sista timmarna på Mega Mall. Ja ett stort varuhus. Här finns allt, kilometerlånga gångar med affärer där de säljer allt mellan himmel och jord. Bra tidsfördriv. Det finns dessutom en stooor spelhall, bio, restauanger och bowling. Sådana varuhus hittar man överallt i storstäderna.
Ikväll flyger vi från Clark, 2 timmar med buss från Mega Mall med Philtranco bussbolag. Vid åttatiden landar vi i Kota Kinabalu för att sedan åka vidare till Indonesien. Indonesien nästa.
Vi har besökt 10 öar plus alla små härliga små sanddynor med lite regnskog i mitten öarna. Filippinerna överträffade alla våra förväntningar, som man alltid skriver här på resdagboken-ett paradis. Samtidigt känns det skönt att åka vidare och se annat än paradisstränder, luriga taxichafförer (Filippinare gillar inte backpackers, så fort de ser en vit man ser man dollartecken i ögonen, LURA LURA och åter Lura, turistpriser och lokalbefolkningspriser. När det visar sig att man hellre betalar en femma för bussen som tar en halvtimme längre än en taxi som kostar 300 sek blir de sura. De vill bara tjäna pengar på en.) Vi kommer inte heller sakna de ohjälpsamma receptionisterna. (Inte alla men många)
Boracay lämnade vi på nyårsaftonsmorgon med en tår i ögat. Trots att det var ett samhälle för turister så tyckte vi om det, det var verkligen semester på semestern. Under eftermiddagen flög vi till Manila, inte vårt favoritställe på jorden precis. Men vistelsen här blev bra. Vi bodde i den rika delen Makati som är en aning turistvänligare ställe. Dyrare ja, men om man vill slippa bo i samma byggnad som 20 bordeller, inte kunna gå ut på gatan utan att bli rånad och se massa uteliggarfamiljer så var det helt klart värt priset. Vårt rum var lika stort som vår etta i Göteborg. Stort för att vara ett hotellrum och litet för att vara en lägenhet :) Vi tog taxi till och från det närliggande varuhuset där också Hardrockcafe låg. Vi bokade bord och tillbringade vår nyårsaftonskväll där tillsammans med massa andra turister och ett Liveband ZOO. Runt om i staden sköts det upp raketer mellan de höga skyskraporna. Det lät som bomber och kulsprutor.
Idag ska vi tillbringa sista timmarna på Mega Mall. Ja ett stort varuhus. Här finns allt, kilometerlånga gångar med affärer där de säljer allt mellan himmel och jord. Bra tidsfördriv. Det finns dessutom en stooor spelhall, bio, restauanger och bowling. Sådana varuhus hittar man överallt i storstäderna.
Ikväll flyger vi från Clark, 2 timmar med buss från Mega Mall med Philtranco bussbolag. Vid åttatiden landar vi i Kota Kinabalu för att sedan åka vidare till Indonesien. Indonesien nästa.
Bantayan-Cebu-Boracay
Här förflyttar vi oss fort. Filippinerna är lätt och billigt att resa i. Cebu pacific säljer flygbiljetter mellan öarna för ett par hundralappar och bussar och färjor kostar desto mindre.
Den sista dagen på Bantayan njöt vi av brakarefrukosten som de serverade. Det är nog den godaste osten vi smakat någonsin. Vi solade och badade och tillbringade eftermiddagen på floatingbar, en bar mitt ute i havet. Guppande och härligt. Vi hade gott sällskap av paren vi träffade i bankomatkön. Lustigt att man helt plötsligt firar jul med några man träffar i en bankomatkö, det hade aldrig hänt i Sverige!
Vi hyrde tv och film upp till vårt rum. Att en sådan annars så självklar sak kan uppskattas så mycket.
Vi ville vidare till Boracay, vi åkte via Cebu city och tillbringade en natt på samma hotell som tidigare.
Väntan på flygplatsen i Cebu nästa dag blev låång. Planen som skulle gå till Boracay var knappt halvfulla därför satte de alla resenärer på ett och samma flyg på eftermiddagen istället. Surt nog.. Vi kom lagom till solnedgången, vackert! Vi gick runt i en timmes tid på white beach som är turiststråket. Och ja turister kan man säga att det kryllade av. Vi visste och hade varnats för att Boracay är det turisttätaste ön på Filippinerna, men vi hade nog inte väntat oss detta. BARA turister restauranger barer hotell på hotell ihopbyggt. Vi hittade slutligen ett bra boende för ett bra pris, och då är ett bra pris 1000 peso lika med 160 sek (vilket är dyrt om man jämför med andra ställen på Filippinerna)
Stranden är trots allt charmig med kokospalmer längst den 3 km långa vita strandremsan. Vi kom på att om man ställer klockan på 6 på morgonen borde vi få stranden för oss själva, gå en morgonpromenad längst stranden är ju inte fel innan solen steker hett. FEL, alla kritvita koreaner (det är fint att vara vit i Korea) passade på att vistas ute innan solen tittade fram och riskerade att färga deras bleka kroppar. Det var lika mycket folk som vid vilken timme som helst. Trots detta har vi fortsatt med våra promenader varje dag, 2 timmar har det tagit oss för att gå fram och tillbaka, skönt!
Boracay har trots allt alla turister och lokalbefolkning som säger HEj på svenska (som vi hatar) varit kanon. Fantastiskt vacker Ö och då ska vi inte tala om det pool liknande vattnet crystal clear.
Idag sista dagen innan nyårsfirandet i Manila har vi varit uppe på en utkikspunkt. Apor överallt och fin utsikt över den lilla öns 30 stränder.
Imorgon blir det andra bullar, back to real Filippinerna Manila och nyårsfirande i Makati som skall vara tryggt. Vi kommer sakna er Sara och Arvid som vi annars brukar fira nyår tillsammans med :(
Vi skriver igen nästa år :) Gott nytt 2010 året då vi kommer tillbaka igen.. hehehe
Den sista dagen på Bantayan njöt vi av brakarefrukosten som de serverade. Det är nog den godaste osten vi smakat någonsin. Vi solade och badade och tillbringade eftermiddagen på floatingbar, en bar mitt ute i havet. Guppande och härligt. Vi hade gott sällskap av paren vi träffade i bankomatkön. Lustigt att man helt plötsligt firar jul med några man träffar i en bankomatkö, det hade aldrig hänt i Sverige!
Vi hyrde tv och film upp till vårt rum. Att en sådan annars så självklar sak kan uppskattas så mycket.
Vi ville vidare till Boracay, vi åkte via Cebu city och tillbringade en natt på samma hotell som tidigare.
Väntan på flygplatsen i Cebu nästa dag blev låång. Planen som skulle gå till Boracay var knappt halvfulla därför satte de alla resenärer på ett och samma flyg på eftermiddagen istället. Surt nog.. Vi kom lagom till solnedgången, vackert! Vi gick runt i en timmes tid på white beach som är turiststråket. Och ja turister kan man säga att det kryllade av. Vi visste och hade varnats för att Boracay är det turisttätaste ön på Filippinerna, men vi hade nog inte väntat oss detta. BARA turister restauranger barer hotell på hotell ihopbyggt. Vi hittade slutligen ett bra boende för ett bra pris, och då är ett bra pris 1000 peso lika med 160 sek (vilket är dyrt om man jämför med andra ställen på Filippinerna)
Stranden är trots allt charmig med kokospalmer längst den 3 km långa vita strandremsan. Vi kom på att om man ställer klockan på 6 på morgonen borde vi få stranden för oss själva, gå en morgonpromenad längst stranden är ju inte fel innan solen steker hett. FEL, alla kritvita koreaner (det är fint att vara vit i Korea) passade på att vistas ute innan solen tittade fram och riskerade att färga deras bleka kroppar. Det var lika mycket folk som vid vilken timme som helst. Trots detta har vi fortsatt med våra promenader varje dag, 2 timmar har det tagit oss för att gå fram och tillbaka, skönt!
Boracay har trots allt alla turister och lokalbefolkning som säger HEj på svenska (som vi hatar) varit kanon. Fantastiskt vacker Ö och då ska vi inte tala om det pool liknande vattnet crystal clear.
Idag sista dagen innan nyårsfirandet i Manila har vi varit uppe på en utkikspunkt. Apor överallt och fin utsikt över den lilla öns 30 stränder.
Imorgon blir det andra bullar, back to real Filippinerna Manila och nyårsfirande i Makati som skall vara tryggt. Vi kommer sakna er Sara och Arvid som vi annars brukar fira nyår tillsammans med :(
Vi skriver igen nästa år :) Gott nytt 2010 året då vi kommer tillbaka igen.. hehehe
Jul pa Bantayan
Vi vill först börja med att önska God Jul till alla våra trogna läsare. Idag på självaste julafton började vi med en promenad på stranden och en brakarefrukost. Vi bor på ett norskägt hotell med jättebra service och fina rum. Det är många skandinavier som driver sina business här på ön tillsammans med en Filippina kvinna. Turisterna som vi träffat består också bara av skandinavier. Jaja sålänge menyerna är på engelska är vi nöjda :)
Vi blev kvar på Malapascua island. Efter provdyket blev Mikael helt såld så han har pluggat dykteori och dykt 2-3 gånger om dagen i tre dagar. Han klarade teoriprovet på första försöket så nu får han lov att dyka till 18 meter :)
Bantayan Island är grannön till Malapascua, en aning större 6 mil i omkrets. Det finns inga fina rev att snorkla eller dyka vid så det blir mycket solande och badande och moppetur. Igår dagen före dopparedagen tog våra pengar slut. Bankomater växer inte på träd i detta land. Vi tog oss till Bantayan town och tillbringade 1 timme i bankomatkön, det verkar inte som att en enda Filippino har använt sina bankomatkort eftersom att var och varannan behövde hjälp med att ta ut pengar. Vi tillbringade vår timme tillsammans med två andra svenska par. När det väl var vår tur tog bankomaten inte vårt kort och noll kr på visa kortet, skit! Vi fick helt enkelt gå ur kön, ringa telefonbanken och köa i 1,40 h Igen, idag kanske pengarna skulle vara slut.
Julkvällen skall vi fira tillsammans med Martin Emelie Nicole och Vincent, de från bankomatkön, så det kan väl inte bli mer svenskt än så här :) Trots alla tiggarungar som springer efter en och sjunger julsånger och slutar med ordet MONEY så nä vi kan inte påstå att vi har någon julkänsla alls :)
Vi har hört om er vita jul, det var ju lite synd att man missade den! Hoppas allt är bra hemma och att snön inte hinner regna bort! God Jul :D
Vi blev kvar på Malapascua island. Efter provdyket blev Mikael helt såld så han har pluggat dykteori och dykt 2-3 gånger om dagen i tre dagar. Han klarade teoriprovet på första försöket så nu får han lov att dyka till 18 meter :)
Bantayan Island är grannön till Malapascua, en aning större 6 mil i omkrets. Det finns inga fina rev att snorkla eller dyka vid så det blir mycket solande och badande och moppetur. Igår dagen före dopparedagen tog våra pengar slut. Bankomater växer inte på träd i detta land. Vi tog oss till Bantayan town och tillbringade 1 timme i bankomatkön, det verkar inte som att en enda Filippino har använt sina bankomatkort eftersom att var och varannan behövde hjälp med att ta ut pengar. Vi tillbringade vår timme tillsammans med två andra svenska par. När det väl var vår tur tog bankomaten inte vårt kort och noll kr på visa kortet, skit! Vi fick helt enkelt gå ur kön, ringa telefonbanken och köa i 1,40 h Igen, idag kanske pengarna skulle vara slut.
Julkvällen skall vi fira tillsammans med Martin Emelie Nicole och Vincent, de från bankomatkön, så det kan väl inte bli mer svenskt än så här :) Trots alla tiggarungar som springer efter en och sjunger julsånger och slutar med ordet MONEY så nä vi kan inte påstå att vi har någon julkänsla alls :)
Vi har hört om er vita jul, det var ju lite synd att man missade den! Hoppas allt är bra hemma och att snön inte hinner regna bort! God Jul :D
Dykning
Oj vad tiden går snabbt, vi har inte uppdaterat här sedan vi befann oss i Sipalay. Sipalay blev en semester på semestern som vi brukar säga. Men vi skulle inte rekomendera en själ att åka dit, helt enkelt för att de långa resan med buss inte är värt vad man får, boendet vägde dock upp då alla bungalows var specialdesignade, ingen var den andre lik. På vår kunde man öppna upp en hel vägg, utsikt från sängen ut i den lilla bungalowbyn, mysigt. Annars fanns det inget att göra och the white beach Sugar beach som enligt Lonely planet var en av Filippinerbas finaste stämmde inte alls. Den var snarare som Agios Geordios (hur det nu stavas) i Grekland, ja Sara och Arvid borde veta :)
Vi for helt enkelt tillbaka de 7,5 timmarna med buss. Vi hann precis med en färja från Dumagete mot Cebu city 5 timmar. Tur att Filippinerna gillar film, de sände två grymt bra som vi missade namnet på. Ceby city är om vi minns rätt den andra största staden efter Manila. Som öborna brukar säga, en stad med massa upptagna och stressade människor. Här fick vi se enorma klass skillnader. Utanfört vårt flotta hotell i Uptown (där man bör bo om man inte vill bo över en bordell) låg det tre familjer med varsitt blöjbarn på bara marken. Över gatan sitter sociteten och äter trerätters och dricker öl på lill-lördag.
Vårt mål var inte Cebu city utan öns norra sida Maya och båt över till Malapascua-ja Lonely planet höll vad de lovat ETT PARADIS! Ön är inte mer än 3 km lång och ännu kortare till bredden, vackra vita stränder och klart turkost vatten. Vi har hittills snorklat, promenerat runt ön, prov dykt med tub och våtdräkt och hela köret. Ett dyrt nöje men väl värt det. Dykning är som att andas under vatten upprepade vår mentor efter ett panikartat först försök att andas luft en meter under vattenytan. Man vande sig och det var verkligen en upplevelse att befinna sig på 7 meters djup.
Vår resrutt har ändrats en aning. Allt verkar hända när just vi skall besöka Filippinerna. Massdödande i Mindanao och vulkanen Mayon som vill vakna till liv. Vår plan var egentligen att åka till Legesapi efter ett besök här på Malapascua och grannön Bantayan island, men Legepasis flygplats tillhör de områderna som är evakuerat på grund av vulkanen. vår plan att simma med valhaj i Donsol och kajak bland Caramoan öarna gick i kras. Istället lugnar vi ner oss och tar semester på semestern här på Malapascua, Bantayan is och det sista stoppet Boracay :)
Nu ska vi ut och kolla på den fina solnedgången och avsluta det sista kapitlet på Stieg Larsson triologi sen blir det söndagsmiddag, javisst ja det ät fjärde advent :)
Glöm inte att kolla in vår www.resdagbok.se "sarahochmike"
Soliga häslningar
Vi for helt enkelt tillbaka de 7,5 timmarna med buss. Vi hann precis med en färja från Dumagete mot Cebu city 5 timmar. Tur att Filippinerna gillar film, de sände två grymt bra som vi missade namnet på. Ceby city är om vi minns rätt den andra största staden efter Manila. Som öborna brukar säga, en stad med massa upptagna och stressade människor. Här fick vi se enorma klass skillnader. Utanfört vårt flotta hotell i Uptown (där man bör bo om man inte vill bo över en bordell) låg det tre familjer med varsitt blöjbarn på bara marken. Över gatan sitter sociteten och äter trerätters och dricker öl på lill-lördag.
Vårt mål var inte Cebu city utan öns norra sida Maya och båt över till Malapascua-ja Lonely planet höll vad de lovat ETT PARADIS! Ön är inte mer än 3 km lång och ännu kortare till bredden, vackra vita stränder och klart turkost vatten. Vi har hittills snorklat, promenerat runt ön, prov dykt med tub och våtdräkt och hela köret. Ett dyrt nöje men väl värt det. Dykning är som att andas under vatten upprepade vår mentor efter ett panikartat först försök att andas luft en meter under vattenytan. Man vande sig och det var verkligen en upplevelse att befinna sig på 7 meters djup.
Vår resrutt har ändrats en aning. Allt verkar hända när just vi skall besöka Filippinerna. Massdödande i Mindanao och vulkanen Mayon som vill vakna till liv. Vår plan var egentligen att åka till Legesapi efter ett besök här på Malapascua och grannön Bantayan island, men Legepasis flygplats tillhör de områderna som är evakuerat på grund av vulkanen. vår plan att simma med valhaj i Donsol och kajak bland Caramoan öarna gick i kras. Istället lugnar vi ner oss och tar semester på semestern här på Malapascua, Bantayan is och det sista stoppet Boracay :)
Nu ska vi ut och kolla på den fina solnedgången och avsluta det sista kapitlet på Stieg Larsson triologi sen blir det söndagsmiddag, javisst ja det ät fjärde advent :)
Buss och bat i 7,5 timmar
Siquijortiden tillbringade vi på moped. Att utforska ön tog en dag. Vi besökte en naturlig swimmingpool med massor av vattenfall. Det var skönt att svalka av sig och skölja bort saltvattnet. Runtomkring var det tät djungel och känslan att simma runt i vattnet var härligt. Åhh vi har semester..
Ön var fantastisk, fina stränder, lite sevärdheter och ett jättebra boende på Paliton beach. Vår sista kväll firade vi med en sarah bakad äppelpaj. Vi var på marknaden under vår upptäcksresa och handlade alla ingredienser, supermysigt.
Det var dax att röra på sig, nästa stop var Apo island, känt för det bästa dykvattnet på Filippinerna. Det var snorklingdax och ja Apo levde upp till sitt rykte. Vi såg två sköldpaddor som vi förföljde med vårt undervattenshus. Det är för övrigt det bästa vi köpt. Det var fantastiskt att simma ett par meter efter de. De var så färgglada och fina. Wow vilken känsla. På Apo handlar allt om att dyka och snorkla. Det finns endast en strand för allmänheten eftersom att reven (som är skyddade) är precis intill land på de två andra stränderna. Risken att du har sönder dem är stor om du hoppar i från stranden. Istället åker man runt med båt och hoppar i därifrån.
Idag har vi åkt till Sipalay med två olika båtar och tre olika bussar. Resan tog 7,5 timmar. Att åka båt från Apo till land är som att åka flumeride på Liseberg 10 gånger i rad. Ungefär så blöta var vi när vi skulle åka buss. Våg efter våg sköljde över båten. Inte så konstigt att de lade vårt baggage i båten och ett lock ovanpå och vi sittandes på locket.
Resan gick bra, bytena går förvånadsvärt fort att göra, det är smidigt att resa här. Nu har vi nått Sipalay Sugar beach och mår och äter gott.
Den fina sköldpaddsbilden kommer när vi har lite bättre uppkoppling..
Glöm inte att kolla in vår www.resdagbok.se "sarahochmike"
Soliga häslningar
Ön var fantastisk, fina stränder, lite sevärdheter och ett jättebra boende på Paliton beach. Vår sista kväll firade vi med en sarah bakad äppelpaj. Vi var på marknaden under vår upptäcksresa och handlade alla ingredienser, supermysigt.
Det var dax att röra på sig, nästa stop var Apo island, känt för det bästa dykvattnet på Filippinerna. Det var snorklingdax och ja Apo levde upp till sitt rykte. Vi såg två sköldpaddor som vi förföljde med vårt undervattenshus. Det är för övrigt det bästa vi köpt. Det var fantastiskt att simma ett par meter efter de. De var så färgglada och fina. Wow vilken känsla. På Apo handlar allt om att dyka och snorkla. Det finns endast en strand för allmänheten eftersom att reven (som är skyddade) är precis intill land på de två andra stränderna. Risken att du har sönder dem är stor om du hoppar i från stranden. Istället åker man runt med båt och hoppar i därifrån.
Idag har vi åkt till Sipalay med två olika båtar och tre olika bussar. Resan tog 7,5 timmar. Att åka båt från Apo till land är som att åka flumeride på Liseberg 10 gånger i rad. Ungefär så blöta var vi när vi skulle åka buss. Våg efter våg sköljde över båten. Inte så konstigt att de lade vårt baggage i båten och ett lock ovanpå och vi sittandes på locket.
Resan gick bra, bytena går förvånadsvärt fort att göra, det är smidigt att resa här. Nu har vi nått Sipalay Sugar beach och mår och äter gott.
Den fina sköldpaddsbilden kommer när vi har lite bättre uppkoppling..
Lata Nej?!
Här kommer en liten uppdatering om vad vi pysslar med under dagarna här på Filippinerna.
Det börjar bli vardag att varje morgon kräma in sig i sol lotion, jaga frukost på närliggande livs (ofta hydda med en kyl och lite bröd och bananer), fundera ut vad vi skall hitta på under dagen, vilket inte är några problem då vår jord har alltför mycket utbud. Vi har med oss en Lonely planet, Rough guide (för hela Asien) och Lonelyplanet för de specifika länderna, detta är vår bibel. Hur kan man resa utan en Lonely planet??? Allt mellan himmel och jord finns med, boenden, sevärdheter och resrutter. Vi har dock sett den nya typen av backpacker. Istället för en Lonelyplanet har de med sig en mini bärbar dator, sitter på Facebook och ligger i våningsängen i dormen på ett backpacker hostel. Hur roligt är det? Vi saknar varken våra mobiler eller datorer, Lonelyplanet må vara backpackerns bästa vän.
Vi landade i Cebu city, en stad som alla andra städer. Vi tog omedelbart en taxi till piren där färjorna går ifrån. Två timmar senare sitter vi på båten mot Bohol. 1,45 h lagom tid för att hinna visa filmen speed 1, mycket uppskattat. Bohol är känt för chocolate hills och tarsier apor som ser ut som IT. Det var ett mulet Bohol vi anlände till, men vad gjorde det när vi skulle åka buss en timme och trekka oss igenom djungeln till ett backpacker neste Nuts Huts i Loboc. Det häftiga stället låg mitt ute i djungeln och utsikt över den smaragdgröna Loboc floden. Det är ett syskonpar med respektive från Belgien som äger och driver stället. Vi uppskattade allt, det var verkligen värt mödan att komma dit.
Att åka buss är relativt lätt. I Lonelyplanet står somsagt allt. Vi hoppar på, betalar efter att vi kört ett tag till biljettförsäljaren och säger till vart vi vill hoppa av. 5 sek för resor på 1 timme. Här finns det inga busshållplatser, man får stå och vinka på bussen vid vägen. Den stannar ofta och alltid, till och med om det är fullt. Ja vad har man taket till?
Dagen efter började vi med ett morgondopp i floden. Kul att se en fiskare fått upp en krabba på 1,5 kg när vi hade kommit upp. Usch! Vi checkade ut och trekka oss upp mot vägen igen, vi skulle ta bussen till chocolate hills, bussen mot carmen. Varför de kallas för chocolate hills är för att de brukar vara bruna, bruna choklad kullar. De var gröna idag och sikten var sådär men vi såg dem och de var otroliga.
Tillbaka till vägen och vinkade till oss bussen som går varje halvtimme. Vem har sagt att det är svårt att resa i Filippinerna? Vi tycker det är lättare än Laos och Vietnam. Alla pratar engelska och de har bussar/jeepar och båtar som går flera gånger om dagen. Efter ett snabbt besök på Bohol tog vi färjan vidare till Siqujor via Dumagete på Negros.
Siqujor är ön med heelers och sppokey. Vi har inte sett till något sådant, ett rykte? Dagen har vi tillbringat i norr och i söder, vi bor pa ett backpackerställe vid en strand Paliton beach, underbart med sol och blå himmel. Vi har dessutom apo island i sikte från vår hängmatta.
Glöm inte att kolla in vår www.resdagbok.se "sarahochmike"
Soliga häslningar
Det börjar bli vardag att varje morgon kräma in sig i sol lotion, jaga frukost på närliggande livs (ofta hydda med en kyl och lite bröd och bananer), fundera ut vad vi skall hitta på under dagen, vilket inte är några problem då vår jord har alltför mycket utbud. Vi har med oss en Lonely planet, Rough guide (för hela Asien) och Lonelyplanet för de specifika länderna, detta är vår bibel. Hur kan man resa utan en Lonely planet??? Allt mellan himmel och jord finns med, boenden, sevärdheter och resrutter. Vi har dock sett den nya typen av backpacker. Istället för en Lonelyplanet har de med sig en mini bärbar dator, sitter på Facebook och ligger i våningsängen i dormen på ett backpacker hostel. Hur roligt är det? Vi saknar varken våra mobiler eller datorer, Lonelyplanet må vara backpackerns bästa vän.
Vi landade i Cebu city, en stad som alla andra städer. Vi tog omedelbart en taxi till piren där färjorna går ifrån. Två timmar senare sitter vi på båten mot Bohol. 1,45 h lagom tid för att hinna visa filmen speed 1, mycket uppskattat. Bohol är känt för chocolate hills och tarsier apor som ser ut som IT. Det var ett mulet Bohol vi anlände till, men vad gjorde det när vi skulle åka buss en timme och trekka oss igenom djungeln till ett backpacker neste Nuts Huts i Loboc. Det häftiga stället låg mitt ute i djungeln och utsikt över den smaragdgröna Loboc floden. Det är ett syskonpar med respektive från Belgien som äger och driver stället. Vi uppskattade allt, det var verkligen värt mödan att komma dit.
Att åka buss är relativt lätt. I Lonelyplanet står somsagt allt. Vi hoppar på, betalar efter att vi kört ett tag till biljettförsäljaren och säger till vart vi vill hoppa av. 5 sek för resor på 1 timme. Här finns det inga busshållplatser, man får stå och vinka på bussen vid vägen. Den stannar ofta och alltid, till och med om det är fullt. Ja vad har man taket till?
Dagen efter började vi med ett morgondopp i floden. Kul att se en fiskare fått upp en krabba på 1,5 kg när vi hade kommit upp. Usch! Vi checkade ut och trekka oss upp mot vägen igen, vi skulle ta bussen till chocolate hills, bussen mot carmen. Varför de kallas för chocolate hills är för att de brukar vara bruna, bruna choklad kullar. De var gröna idag och sikten var sådär men vi såg dem och de var otroliga.
Tillbaka till vägen och vinkade till oss bussen som går varje halvtimme. Vem har sagt att det är svårt att resa i Filippinerna? Vi tycker det är lättare än Laos och Vietnam. Alla pratar engelska och de har bussar/jeepar och båtar som går flera gånger om dagen. Efter ett snabbt besök på Bohol tog vi färjan vidare till Siqujor via Dumagete på Negros.
Siqujor är ön med heelers och sppokey. Vi har inte sett till något sådant, ett rykte? Dagen har vi tillbringat i norr och i söder, vi bor pa ett backpackerställe vid en strand Paliton beach, underbart med sol och blå himmel. Vi har dessutom apo island i sikte från vår hängmatta.
Bilder Filippinerna
Honda bay Palawan
El Nido
Puerto Prinsesa istallet
Efter ett sorgset farväl av El Nido nådde vi efter en svettig bussresa på fem timmar staden Roxas. Vår plan var att bosätta oss i Roxas stad och ta oss ut med båt till de olika öarna, framförallt Coco Loco som Roxas är känt för. En ö 5 minuter med båt utanför staden med ett litet resort och strand. Men eftersom att vi kör lite mer budget så var dagsturer snällare mot vår plånbok, trodde vi. Att ta en båttur till Coco Loco skulle kosta mer än vad hotellet skulle kosta på ön. Vi beslöt oss för att ta första bästa buss från Roxas, så gärna ville vi inte se Coco Loco att vi lägger 1000 kr för en båtresa på 5 minuter. Efter två timmar i Roxas, en torr och varm håla, satt vi på bussen igen två timmar till Puerto Prinsesa. Det var här resan startade och vi bor åter på vårt favoritställe Banwa.
Vi har haft ett par lata dagar i puerto prinsesa, mest legat på stranden och gått på stan och shoppat. Ätit ananas och Banwas goda pasta. Stranden priston beach är ingen höjdr strand men fungerar bra om man vill bättra på brännan.
Imorgon åker vi vidare till Cebu som ligger i centrala Filippinerna, vi skall utgå från Cebu och besöka öns grannar som liksom El NIdo skall vara pärlor. Vi hoppas nå en färja redan på eftermiddagen till Bohol där vi vill se Chocolate hills.
Vi har haft ett par lata dagar i puerto prinsesa, mest legat på stranden och gått på stan och shoppat. Ätit ananas och Banwas goda pasta. Stranden priston beach är ingen höjdr strand men fungerar bra om man vill bättra på brännan.
Imorgon åker vi vidare till Cebu som ligger i centrala Filippinerna, vi skall utgå från Cebu och besöka öns grannar som liksom El NIdo skall vara pärlor. Vi hoppas nå en färja redan på eftermiddagen till Bohol där vi vill se Chocolate hills.
Bilder
Bilder hittar ni pa www.resdagboken.se sarahochmike
Glöm inte att kolla in vår www.resdagbok.se "sarahochmike"
Soliga häslningar
This is heaven this is paradise
När vi anlände till El Nido fick vi wow känsla. Utsikten från bergen som vi åkte längst med var vacker. Vi skramlade fram med vår jeep som precis fått punktering men fortsatte köra. Som Halong bay i Vietnam men vackrare. Överallt ser man mäktiga spetsiga bergstoppar som sticker upp ur vattnet och kantas av öde stränder som i sin tur kantas av kristallklart vatten-på långt håll är turkost rätt ord och all regnskog. Wow
Vi insåg direkt att El Nido är en pärla som alla vill se här på Palawan. Detta resulterade att boendet var något dyrare och fullt. Vi fick tag på ett jättemysigt boende med terass ut mot havet, där har vi tillbringat våra monar och ätit vår frukost.. El Nidos egen strand är egentligen inte mycket att ha, det är El Nidos Örike man vill åt. Byn får inte så mycket sol eftersom att det kantas av höga mäktiga klippor i bakgrunden. Det påminer oss lite om Fjällbacka.
Här på El Nido har vi tillbringat dagarna åt två olika utflykter. Öarna och turistattraktionerna är indelade i tour A, B, C och D. Enkelt :) Vi har varit på tour A som innehåller Small och Big Lagoon. Här har många scener från Robinson spelats in, bland annat örådet i Big Lagoon. Samt några stränder och snorklingställen och Secret Lagon som vi endast kunde nå via ett litet hål i berget. Tour A var fantastisk, lagunerna var hur häftiga som helst, vi simmade runt i timtal mellan berg som var format i en cirkel med grönskande växter. Eftersom det bara var vi två som bokat tour A denna dag fick vi den minsta båten i byn, och då menar vi verkligen att den var liten. När vi kom ut på öppet hav såg man inte öarna på grund av de stora vågorna. Sarah slet till sig en flytväst och blundade i 30 minuter tills vi nådde lagunerna. Phu.
Tour C var lite mer av ett äventyr, simma genom små hål i bergsväggar för att nå hidden och secret beach. På secret beach såg vi en meterstor haj ahhhh. Black deep schark, det var häftigt men lite panikartat när guiden ropar haj eller shark. De gömda stränderna är pärlor. Det går inte att beskriva med ord hur fint det är här. Vi tillbringade lite tid på Helikopter island där svenska robinson spelades in. Jag hade inte varit ledsen över att vara strandsatt där.
El Nido är verkligen en pärla att utforska. En vacker strand/Ö efter en annan men man kan inte få för mycket av det.
Imorgon åker vi tyvärr vidare till Roxas. Vi har sett och gjort allt vi ville här :)
Vi insåg direkt att El Nido är en pärla som alla vill se här på Palawan. Detta resulterade att boendet var något dyrare och fullt. Vi fick tag på ett jättemysigt boende med terass ut mot havet, där har vi tillbringat våra monar och ätit vår frukost.. El Nidos egen strand är egentligen inte mycket att ha, det är El Nidos Örike man vill åt. Byn får inte så mycket sol eftersom att det kantas av höga mäktiga klippor i bakgrunden. Det påminer oss lite om Fjällbacka.
Här på El Nido har vi tillbringat dagarna åt två olika utflykter. Öarna och turistattraktionerna är indelade i tour A, B, C och D. Enkelt :) Vi har varit på tour A som innehåller Small och Big Lagoon. Här har många scener från Robinson spelats in, bland annat örådet i Big Lagoon. Samt några stränder och snorklingställen och Secret Lagon som vi endast kunde nå via ett litet hål i berget. Tour A var fantastisk, lagunerna var hur häftiga som helst, vi simmade runt i timtal mellan berg som var format i en cirkel med grönskande växter. Eftersom det bara var vi två som bokat tour A denna dag fick vi den minsta båten i byn, och då menar vi verkligen att den var liten. När vi kom ut på öppet hav såg man inte öarna på grund av de stora vågorna. Sarah slet till sig en flytväst och blundade i 30 minuter tills vi nådde lagunerna. Phu.
Tour C var lite mer av ett äventyr, simma genom små hål i bergsväggar för att nå hidden och secret beach. På secret beach såg vi en meterstor haj ahhhh. Black deep schark, det var häftigt men lite panikartat när guiden ropar haj eller shark. De gömda stränderna är pärlor. Det går inte att beskriva med ord hur fint det är här. Vi tillbringade lite tid på Helikopter island där svenska robinson spelades in. Jag hade inte varit ledsen över att vara strandsatt där.
El Nido är verkligen en pärla att utforska. En vacker strand/Ö efter en annan men man kan inte få för mycket av det.
Imorgon åker vi tyvärr vidare till Roxas. Vi har sett och gjort allt vi ville här :)
Robinsoninspelning
Från Sabang till Port Borton tog vi oss i fredags med båt tillsammans med två andra turister. Lättaste sättet att ta sig runt på Palawan är med båt.(som är den svåraste ön att ta sig runt på i hela FilippinernaÖriket) Transporten är dyr om man inte vill ta det lokala transportmedlet Jeep som är en pimpad lastbilsliknande buss. Om man vill ta sig med båt måste man vara tillräckligt många antal om de skall köra rutten. Minst fem stycken oftast. Vi har märkt att säkerheten på båtarna är över förväntan bra. Alla skall ha flytväst och de lastar inte fler passagerare än vad som är tillåtet.
Första advent firade vi i hängmattan. Det har dragit förbi en tyfon på andra sidan Filippinerna utanför kusten och upp mot Japan, detta har resulterat i växlande molninghet och lokala skurar. Vi fick springa in och ut några gånger :) Port Borton är dessutom känt för sina lokala skurar på grund av regnskog och berg där molnen trivs.
Idag for vi bort från skurarna på ytterligare en Islandhopping. Öarna och stränderna är fantastiska, men undervattenslivet är inte lika bra som på Honda bay. Men vi fick fint väder och en härlig röd bränna. Nu är märkena från ryggsäckarna borta. Här är vattnet som vi alltid önskat att det skulle vara. Kristallklart och stilla, som att bada i en pool.
Port barton är en strand med ett par affärer och restauranger samt några guesthouse. Vi har valt att gynna en familj från schweiz, de bakar västerländskt bröd, mmm. En jättemysig restaurang med endast tre bord. Personligt och bra mat. Jambalaya.
Imorgon åker vi med en pimpad jeep vidare till El Nido- vi kör budget. Det skall vara något liknande som Halong Bay-massor med öar att utforska. Det är i El nido öriket där många episoder av Robinson spelats in. Vår boatman som körde oss idag berättade att Robinson utröstningen spelas in i El nidos stora Lagun Big Lagoon. Och att the survivals som han kallar dem inte bor så långt ut i öriket att han vid flera tillfällen guidat turister i området och åkt förbi robinsondeltagarnas ö. Inspelningarna sker i Februari så vi är lite tidiga.
Efter en god middag på Jambalaya skall vi nu gå och lägga oss i vår Bungalow :) Carpe diem som Mikael brukar säga
Första advent firade vi i hängmattan. Det har dragit förbi en tyfon på andra sidan Filippinerna utanför kusten och upp mot Japan, detta har resulterat i växlande molninghet och lokala skurar. Vi fick springa in och ut några gånger :) Port Borton är dessutom känt för sina lokala skurar på grund av regnskog och berg där molnen trivs.
Idag for vi bort från skurarna på ytterligare en Islandhopping. Öarna och stränderna är fantastiska, men undervattenslivet är inte lika bra som på Honda bay. Men vi fick fint väder och en härlig röd bränna. Nu är märkena från ryggsäckarna borta. Här är vattnet som vi alltid önskat att det skulle vara. Kristallklart och stilla, som att bada i en pool.
Port barton är en strand med ett par affärer och restauranger samt några guesthouse. Vi har valt att gynna en familj från schweiz, de bakar västerländskt bröd, mmm. En jättemysig restaurang med endast tre bord. Personligt och bra mat. Jambalaya.
Imorgon åker vi med en pimpad jeep vidare till El Nido- vi kör budget. Det skall vara något liknande som Halong Bay-massor med öar att utforska. Det är i El nido öriket där många episoder av Robinson spelats in. Vår boatman som körde oss idag berättade att Robinson utröstningen spelas in i El nidos stora Lagun Big Lagoon. Och att the survivals som han kallar dem inte bor så långt ut i öriket att han vid flera tillfällen guidat turister i området och åkt förbi robinsondeltagarnas ö. Inspelningarna sker i Februari så vi är lite tidiga.
Efter en god middag på Jambalaya skall vi nu gå och lägga oss i vår Bungalow :) Carpe diem som Mikael brukar säga
Honda beach
Wihu Filippinerna är vackert! Idag har vi utforskat öarna kring Honda bay. Vi for på en utflykt till bland annat Pandan island och snake island. Bedårande snorkling boksavligt talat som ett akvarium. Vi har tagit över 200 bilder under vattnet :) Fiskarna simmade runtomkring oss överallt, jättehäftigt!
Vi är kvar i Puerto prinsesa, vi bor på banwa guethouse. Jäättemysigt ställe. Allt är handmade och konstnärerna är här titt som tätt. Man kan även köpa inredningen.
Imorgon skall vi vidare till Sabang och ta en underriver tour. Många rekommenderar denna turen så vi har stora förhoppningar.
Vi har forskat lite om massakern. Politisk massaker som var planerad. Det var lokala journalister. Det skall inte vara någon fara för västerlänningar att vistas i resterande av landet. Men vi håller oss informerade
Vi mår bra och stortrivs här!
Glöm inte att kolla in vår www.resdagbok.se "sarahochmike"
Soliga häslningar
Vi är kvar i Puerto prinsesa, vi bor på banwa guethouse. Jäättemysigt ställe. Allt är handmade och konstnärerna är här titt som tätt. Man kan även köpa inredningen.
Imorgon skall vi vidare till Sabang och ta en underriver tour. Många rekommenderar denna turen så vi har stora förhoppningar.
Vi har forskat lite om massakern. Politisk massaker som var planerad. Det var lokala journalister. Det skall inte vara någon fara för västerlänningar att vistas i resterande av landet. Men vi håller oss informerade
Vi mår bra och stortrivs här!
Palawan
hu Quoc-Saigon-Kuala Lumpur-Manila-Palawan på 4 dagar.
Vi byter valuta lika ofta som vi byter underkläder. Nu har vi varit på resande fot i fyra dagar, vi har nått vårt mål Filippinerna och Palawan. Vi möttes av tråkiga nyheter en massaker i södra området av Filippinerna. Visserligen långt ifrån oss och ett område som UD avrått att resa till sedan 2005. Vi har varit i kontakt med UD (akutnumret så att vi slapp den jobbiga växeln hehe) de sade att resor inom resterande delar av landet inte är någon fara, men vi skall ha koll på situationen i media och UDs hemsida. Det blir mycket internet för vår del framöver och vi lovar våra mammor och pappor att skicka mail :)
Resan har varit lång och vi kommer summera den en aning kortare.
Saigon we love that town, streetfoden är suverän, härlig atmosfär helt enkelt en go stad. Skulle lätt kunna återvända dit en tredje gång.
Kuala Lumpur, äntligen fick vi känna smaken av västerländskt godis, plockgodis till och med och inte minst köttbullar potatis med brunsås på Ikea. Det tog oss två timmar till och från Ikea från KL centrum men det var det värt, vi köpte på oss kex, ballerina, choklad och chips. Eftersom att vi shoppat lite fick vi skicka hem ett paket, mest Mikaels prylar eftersom att han har shoppat mest (det trodde ni inte va), så Meit och Morgan det kommer ett paket om någon månad.
Kuala Lumpur-Manila resan började lite lustigt. Eftersom att vi gått upp vid 3 tiden på morgonen så var vi en aning väck. Kuala Lumpur är AirAsias utgångspunkt, vi skulle åka med dem till Clark Manila, det avgick sisådär 50 flyg runt den tiden vi skulle iväg. Vi tyckte oss höra Manila i högtalarn och följde kön. Personalen rev vår biljett och när vi skulle visa vår biljett föt flygvärdinnan sa hon att detta planet går till Jakarta. Oj vi går ut och kollar efter obefintliga skyltar, frågar oss fram till Manila flyget. Runtomkring oss står ett tiotal flyg. Slutligen hittar vi rätt. En förvånad flygvärdinna tar hand om oss och vi fick ha planet för oss själva i en halvtimme :) Sedan kommer personal, en biljettrivare som varit och letat efter oss och ber om ursäkt.
Clark till Manilla vi tog bussen som tog en timme. Väl där tog vi en taxi till ett hotell nära flygplatsen. Vi kan bara säga en sak om Manila aldrig mer! Vi åt middag på seven eleven, nudlar som vi hällde varmvatten på, vi vågade inte gå längre än så. Nu har vi iallafall landat på Palawan en riktig paradisÖ.
Glöm inte att kolla in vår www.resdagbok.se "sarahochmike"
Soliga häslningar
Vi byter valuta lika ofta som vi byter underkläder. Nu har vi varit på resande fot i fyra dagar, vi har nått vårt mål Filippinerna och Palawan. Vi möttes av tråkiga nyheter en massaker i södra området av Filippinerna. Visserligen långt ifrån oss och ett område som UD avrått att resa till sedan 2005. Vi har varit i kontakt med UD (akutnumret så att vi slapp den jobbiga växeln hehe) de sade att resor inom resterande delar av landet inte är någon fara, men vi skall ha koll på situationen i media och UDs hemsida. Det blir mycket internet för vår del framöver och vi lovar våra mammor och pappor att skicka mail :)
Resan har varit lång och vi kommer summera den en aning kortare.
Saigon we love that town, streetfoden är suverän, härlig atmosfär helt enkelt en go stad. Skulle lätt kunna återvända dit en tredje gång.
Kuala Lumpur, äntligen fick vi känna smaken av västerländskt godis, plockgodis till och med och inte minst köttbullar potatis med brunsås på Ikea. Det tog oss två timmar till och från Ikea från KL centrum men det var det värt, vi köpte på oss kex, ballerina, choklad och chips. Eftersom att vi shoppat lite fick vi skicka hem ett paket, mest Mikaels prylar eftersom att han har shoppat mest (det trodde ni inte va), så Meit och Morgan det kommer ett paket om någon månad.
Kuala Lumpur-Manila resan började lite lustigt. Eftersom att vi gått upp vid 3 tiden på morgonen så var vi en aning väck. Kuala Lumpur är AirAsias utgångspunkt, vi skulle åka med dem till Clark Manila, det avgick sisådär 50 flyg runt den tiden vi skulle iväg. Vi tyckte oss höra Manila i högtalarn och följde kön. Personalen rev vår biljett och när vi skulle visa vår biljett föt flygvärdinnan sa hon att detta planet går till Jakarta. Oj vi går ut och kollar efter obefintliga skyltar, frågar oss fram till Manila flyget. Runtomkring oss står ett tiotal flyg. Slutligen hittar vi rätt. En förvånad flygvärdinna tar hand om oss och vi fick ha planet för oss själva i en halvtimme :) Sedan kommer personal, en biljettrivare som varit och letat efter oss och ber om ursäkt.
Clark till Manilla vi tog bussen som tog en timme. Väl där tog vi en taxi till ett hotell nära flygplatsen. Vi kan bara säga en sak om Manila aldrig mer! Vi åt middag på seven eleven, nudlar som vi hällde varmvatten på, vi vågade inte gå längre än så. Nu har vi iallafall landat på Palawan en riktig paradisÖ.
Välkommen till min nya blogg!
Glöm inte att kolla in vår www.resdagbok.se "sarahochmike"
Soliga häslningar
